Född í våra dalar av Gunnar Adolfsson

2013 utkom jag med en bok,

som delvis förhåller sig till en bortglömd utvandrandring från Sverige. ”Jag spelar min roll” (just nu med på Adlibris bokrea) handlar om den unga flickan Elvira, men också om en gammal kvinna som levde för länge sedan.  Josefina Andersdotter berättar sin historia och i den emigrerar hon till Tyskland. Berättelsen om Josefina bygger på min egen farfars mor Hilma Larsdotters liv. Jag har släktforskat och hittade till min förvåning att hon reste till Tyskland och sedan återkom efter tre år. När jag upptäckte denna väldigt främmande resa, Hilma bodde hela sitt liv i Breareds socken i Halland, och lämnade den bara under de tre Tysklandsåren, blev jag väldigt förvånad. Givetvis undrade jag över denna resa, och fann i min eftersökning att stora mängder människor i Halland, Småland, Skåne och Blekinge utvandrade till Tyskland under de fattiga nödåren på 1800-talet.

Om denna glömda utvandring,

jag säger glömd eftersom utvandringen till Amerika är så väldigt mycket mer välkänd, har författaren Gunnar Adolfsson skrivit romanen "Född i våra dalar", som utkom 1970. Jag hittade romanen i bibliotekets magasin och givetvis blev jag mycket nyfiken.

Romanen handlar om den fattiga Catharina Gunnarsdotter,

som gifter sig med Gunnar Torstensson, och tillsammans har de en backstuga. De tillhör de allra fattigaste, de som inte ens har maten på bordet, de som många gånger får gå och lägga sig med magen tom. I fattigdomen och svälten föds ändå barnen, men svälten gör att bara tre överlever till vuxen ålder. I desperation lämnar de sin småländska bygd och vandrar med värvaren och uppköparen mot ett okänt öde i norra Tyskland. De möts i sitt nya land av hårda och omänskliga villkor, som innebär både hot och misshandel, och för en del också utnyttjande och till och med våldtäckt.

Den här romanen är ett fantastiskt dokument över en fasansfull tid.

Sverige och svenskarna är de fattiga i Europa. De som får tigga, de som inget har. Bortglömt i våra dagar, när vi gärna betraktar oss själva som dugliga och duktiga entreprenörer som aldrig skulle nedlåta oss till att tigga för maten. Så lite det skiljer mellan vår tids tiggare och 1800-talets. När jag läser boken inser jag varför det var precis tre år som Hilma var i Tyskland. Villkoren hos de hårda arbetsgivarna var sådana. Efter ett år var hon fortfarande i skuld till sin arbetsgivare, resan till Tyskland, som drogs på hennes usla lön, var ännu inte betald.  Efter två år hade hon inte klarat att spara ihop till hemresan. Det var först efter tre år, som det fanns en möjlighet att resa tillbaka. Tre års straffarbete.

Läs den här bortglömda romanen och läs om den bortglömda utvandringen. Född i våra dalar är i klass med Mobergs Utvandrarna.

Monika Häägg

I gryningen låg där ett brev

Då och då får jag brev från läsare som berättar om upplevelsen av att läsa mina böcker. För det mesta är det digitala brev, men ibland dyker det också upp handskrivna. Tidigt på morgonen, när det fortfarande är mörkt, hämtar jag tidningen i brevlådan. Ibland stannar jag och tittar på stjärnorna, ibland skyndar jag mig in igen för regnet och blåsten sveper runt min morgon.

I dag låg där inte bara en tidning utan också lite post. Kommer brevbäraren på natten, undrar jag. För posten kommer allt senare.

Brevet var från en av mina läsare, som nyligen läst Jag spelar min roll och nu ville berätta om de tankar som romanen hade väckt. Elvira, huvudpersonen i min bok, är ju en väldigt mobbad och utstött flicka. Hon kallas för Fetto och för många andra öknamn.

I brevet får jag läsa om hur tyvärr vanligt det är att människor blir mobbade och kallade för olika saker. Det är inget nytt problem, även om jag tror att det ökat. Om att bli kallad för ”Lumpen” för att man har ärvda kläder eller om läraren som på 40-talet ger sina elever stryk, men egentligen bara avreagerar sig för hur han blir behandlad av de andra lärarna. Vuxenmobbning finns och kan vara väldigt stark.

Jag är glad för att min bok väcker tankar och minnen. Sådant som vi kan prata om för att lyfta fram och kämpa emot. Att våga säga ifrån när någon medmänniska blir illa behandlad är väldigt svårt. Det krävs mod. Jag hoppas att min roman sprids runt om i landet på skolor och hos människor både unga och gamla.

Min läsare slutar med att skriva att han är imponerad av min produktivitet (vilket jag själv egentligen inte är, jag tycker inte jag är så produktiv). Sannolikt har den legat latent men fått sitt utlopp nu, skriver han. Som Jörgen Nash sa på 50-talet: ”konstnärligt och litterärt skapande kräver tid”.  

Monika

Vad hände 2013

Resa till England juli 2013

 

Året är snar slut och det är tid för att summera. Vad har hänt? Mycket, skulle jag nog vilja svara.

Här kommer några nedslag i mitt 2013.

Projektet TreNollTvå läser manus

I början av året skrev jag manus till teaterföreställningen ”Jag spelarmin roll”. Till föreställningen skrev jag också några sånger.

Kulturias Boktips på Roots Café

 I februari hade jag premiär för Kulturias Boktips. En föreställning med monologer ur romaner. Jag var konferencier och sjöng också en del sånger.

Teaterprojektet TreNollTvå

I februari började jag också arbeta som producent och regissör för teaterprojektet ”TreNollTvå”.

Viskurskvällar i Steninge

Jag har blivit medlem i föreningarna Poesi i Halland och Visklubben Skeppet.

I april var jag på en underbar vistolkningskurs i Steninge utanför Halmstad. Kursledare var Hanne Juul från Nordiska Visskolan i Kungälv.

Kvartersteaterns vänner bildas

I maj var jag med och startade Kvartersteaterns vänner. En liten organisation som skall hjälpa och stödja Halmstads Kvartersteater som tyvärr inte längre får något bidrag av Halmstads Kommun.

Besökte många slott i England

I juli var jag på en spännande resa till England.

I augusti utkom min femte roman Jag spelar min roll.

Bild från föreställningen Jag spelar min roll med Halmstads Kvartersteater

I höst har det varit mycket repetitioner med teaterföreställningen Jagspelar min roll. I november var det premiär på Kulturhuset i Halmstad och jag är väldigt nöjd med resultatet.

Bild av Roy Svensson till sagan Den grå tomten

I december gjorde illustratören och konstnären Roy Svensson en fantastiskt fin bild till min julsaga Den grå tomten.  

Det har så klart hänt väldigt mycket mer. Dockutställningar, Rotresor, mycket sång och en del skrivande, läst mängder med böcker samt mycket annat. Det har varit sorg och det har varit glädje. Nu har jag lämnat teaterns värld och runt nästa hörn väntar nya äventyr. Nya böcker, poesi, sånger. Vi får se vad 2014 bjuder på.

Önskar alla ett GOTT NYTT ÅR!

Monika 

Recension från BTJ - Jag spelar min roll

 

Ibland kommer det julklappar tidigt. Så blev det i år.

I augusti utkom min senaste roman Jag spelar min roll. Sedan dess har den också blivit teater. Idag, efter ganska lång tid fick jag recension från BTJ Bibliotekstjänst. Mina andra böcker har jag fått recensionerna mycket snabbare, vilket också har fått till följd att böckerna har snabbt hamnat på många folkbibliotek i Sverige. Men den här gången var det trögt i maskineriet. Inte förrän i dag anlände det efterlängtade lektörsutlåtandet.

Blev jag nöjd? Ja, det blev jag. Recensionen är enbart fylld med positiva ord. Den som har tillgång till tjänsten att läsa lektörsutlåtande på BTJ kan gå in och läsa hela. Jag han bara rätt att lämna några citat, så är avtalet.

”Författaren för fram många budskap i historien: känslan att sakna trygghet och säkerhet, att

känna sig utplånad och att spela någon man inte vill vara. Men också att ljuset kan tränga fram genom mörkret och att förändringar kan komma endera dagen. Detta är en kort bok med lättläst språk… Innehållsmässigt kräver dock historien en del av sin läsare med bland annat tre parallella handlingar och övernaturliga inslag. Den läses med fördel i samband med bokcirklar… En bok för
alla som söker en annorlunda och litet utmanande läsning.”
Lektör Anna Wilner, BTJ häfte 4 2014

Monika

Skriver på barnboksnätets blogg

I dag skriver jag för barnboksnätets blogg. Barnboksnätet är en sammanslutning av barn- och ungdomsboksförfattare i västra Sverige. Vi träffas ca en gång per månad på Författarcentrum västs lokaler på Prinsgatan i Göteborg. Ibland har vi helger där vi möts på en kreativ plats och byter erfarenheter. Ett bra sätt att hjälpa och stödja varandra som författare. Att var författare är ju annars ett väldigt ensamt arbete.

Nu har jag skrivit ett inlägg om processen från det skrivna ordet fram till att det blir en teaterföreställning.  Min senaste roman "Jag spelar min roll” spelas just nu som teater.

Här kan du läsa mitt inlägg på barnboksnätets blogg.

Monika

Hon går genom tavlan, ut ur bilden av Johanna Nilsson

Den här boken har jag tänkt läsa i många år. Inte förrän nu har det blivit av. Hon går genom tavlan, ut ur bilden av Johanna Nilsson är mycket bra, men jag är glad att det ändå inte blev läsning förrän denna höst. Jo, varför säger jag så om en roman som jag tycker är bra. Därför att den har likheter med min egen roman, Jag spelar min roll, som utkom alldeles nyligen. När jag nu läser Johannas bok känns det som jag har burit den med mig när jag skrev min egen.

Hon går genom tavlan, ut ur bilden handlar om Hanna som är tio år. Hon har en bästa vän som heter Karin och de leker nästan varje dag. Men efter det långa sommarlovet blir det plötsligt tomt hos Hanna. Ingen vill prata med henne i skolan och Karin kommer nästan aldrig på besök, så som hon gjort så mycket förut. Plötsligt är Hanna ensam. Många år senare berättar Hanna sin historia. Vad var det egentligen som hände under de där åren i skolan och varför finns hon nu på ett sjukhus.

Jag förstår varför den här ungdomsboken fick Augustpriset 1996. Upplevelsen av att bli utfryst och mobbad drabbar läsaren, det vill säga mig, som ett slag i magen. Detta förfärliga som händer gång på gång, varje dag, ständigt. Att få gå genom sitt unga liv och vara en ingenting. Med en fruktansvärd rädsla och ett totalt utplånande av sig själv.

Så är det också för flickan i min bok. Men båda böckerna slutar med att de drabbade går ut ur det isande, tomma, utfrysta liv som andra har skapat åt dem. Men innan dess spelar båda den roll som mobbarna gett dem.

Monika

Premiär för "Jag spelar min roll" med Halmstads Kvartersteater

Elvira och Josefina

I lördags var det premiär för ”Jag spelar min roll” på Kulturhuset i Halmstad. Efter många timmars slit med repetitioner var allt på plats och jag, som regissör, kunde andas ut. Alla sånger, all musik, alla bilder och filmer satt där de skulle.

Sången om Josefina och Skogsmannen

Nervöst? Ja, det var det. Det kan jag lugnt säga. Men resultatet är jag väldigt nöjd med. Skådespelarna gör fantastiska prestationer och publiken var överväldigad.

Begravningen med trädandarna

 

I söndags spelade vi andra föreställningen och sedan återstår det bara tre. Det är lång tid i förberedelser, men ack så liten tid i spelperiod. Redan den 22 november spelas sista föreställningen.

Elvira berättar om älvorna och Sjökungen

I dag är jag ledig och det känns som jag, för första gången på lång tid, kan slappna av. Lite trött, men glad. Att få vara med och skapa en föreställning är helt fantastiskt och det är också helt fantastiskt att få se sin egen text och roman gestaltas på scen.

Här kan du lyssna på sångerna från föreställningen:

 

Monika

Jag spelar min roll med Halmstads Kvartersteater

Elvira och Josefina (bild från repetition)

Om en vecka är det premiär på teaterföreställningen ”Jag spelar min roll” med Halmstads Kvartersteater. Föreställningen bygger på min roman med samma namn och repetitioner har pågått sedan i februari. Lördagen den 9 november, på Kulturhuset i Halmstad, är det urpremiär för denna musikteaterföreställning.

Till pjäsen har jag skrivit manus och sånger. Jag är också regissör och producent, så för första gången på över sju år är jag tillbaka i teaterns värld. Lite märkligt, men ändå väldigt kul. Under hösten har jag lagt skrivandet på hyllan. Repetitioner och annat arbete runt pjäsen har tagit all min tid, men om en vecka är denna intensiva period över.

Elvira i skolan (bild från repetition)

I föreställningen finns förutom mina egna sånger också mycket musik av skilda slag. Bland annat har jag använt gammal, medeltida folkmusik i lite nytappning och sedan har jag fått låna musik av Thomas Andersson som är musiker, bosatt i Los Angeles, och bland annat komponerar för film. Thomas var, innan han flyttade till USA på 1990-talet, med i min teaterverksamhet. Jag tycker det är väldigt trevligt att knyta ihop gamla bekantskaper med nutida verksamhet och jag tackar Thomas för att jag fått låna hans musik.

Läs mer om pjäsen på Kvartersteaterns webbsida och läs gärna i reportage från lokaltidningen Halmstad som besökte våra repetitioner i förra veckan.

Monika

Jag spelar min roll - lite sanning och lite fiction

I går var det ett reportage i Hallandsposten om min roman Jag spelar min roll. Jag berättade om boken och läste också på web-tv, en utvald del ur texten.

 I reportaget berättade jag om att det är min farfars mor som inspirerat mig att skriva. Jag vet egentligen ganska lite om henne. När jag släktforskat hittade jag i kyrkoböckerna att hon under tre år emigrerade till Tyskland. Vilket var väldigt märkvärdigt eftersom hon för övrigt bodde hela sitt liv i Breareds församling, Simlångsdalen. Jag har tagit reda på att det inte var så ovanligt med en sådan flytt. Många reste till Amerika men nästan 80 000 från Halland, Skåne och Blekinge började arbeta i Danmark och Tyskland. Kanske kändes det inte så definitivt. De kunde komma tillbaka. En flytt till Amerika var för de flesta en resa som de aldrig kom tillbaka ifrån.

Men för övrigt är det mycket fantasi i min bok. Min farfars mor är bara en utgångspunkt till ett skrivande och ett liv som jag har ställt många frågor om. T ex var min farfar ett oäkta barn. Vem var hans far? Det lär jag nog aldrig få reda på. Men i boken bygger jag en bild av den man som var min farfarsfar.

Tyvärr kan jag inte länka till Hallandspostens websida. Den är bara till för de som har prenumeration. Men här är texten som jag läser på web-tv.

”Josefina hade ropat på henne. Hon hade ropat på Elvira. Hon hade levt i Elviras kropp, funnits där och talat till henne. När Elvira steg på bussen och gick längs med landsvägen, när hon såg sjön, när hon klev in bland träden, när hon fann den igenvuxna stigen. Då fanns Josefinas röst inom henne. Först svag, sedan mera stark och tydlig.    När Elvira närmade sig målet var hon och Josefina som en enda person. De gled ihop och tiden försvann. Här på stentrappan har de suttit som en enda kropp. Hundra år är ingenting, har Josefina sagt. Hundra år är en vindpust i den stora evigheten.   Det finns ett enda foto av Josefina. När hon står framför stugan. Det är fullt med blommor omkring henne. Josefina är inramad av växterna. Mina vänner, har hon sagt.   På bilden har hon ett finurligt leende. Som om hon ser rakt genom kameran och in i framtiden, som om hon blickar in i Elviras ögon.   Elvira vet inte vem som tagit bilden. Det enda hon vet är att den förmodligen är förevigad några år innan Josefina dog. Några år innan hon försvann in i glömskan, in i evigheten. Den som är före och efter den korta tid som vi kallar för livet.”

Monika

Ingen Bok & Biblioteksmässa i år

I år får jag avstå från Bok & Biblioteksmässan i Göteborg. Sorgligt men sant!

Varför åker jag inte dit? Jag har ju faktiskt en alldeles ny bok, som utkom i augusti.

Nja, lite olika anledningar. Redan förra bokmässan bestämde jag mig för att inte vara med under 2013. Då trodde jag inte att jag hade någon ny bok och kände att man nog bör ha en sådan om det skall vara motiverat att åka dit. Nu blev det i alla fall en ny bok. Jag spelar min roll kom ut i augusti.

Men den största anledningen är faktiskt tidsbrist. Jag är regissör och producent för teaterföreställningen som grundar sig på min nya bok.

 

Premiär i november och just nu väldigt intensivt repeterande flera gånger i veckan. Det är också allt från kläder, rekvisita, scenografi, musik, ljud och ljus samt inte minst PR som skall produceras och vara på plats. Att lägga en hel vecka på Bokmässan är inte möjligt.

Så, tråkigt nog får jag avstå från Bokmässan i år.                                                                            

Men, kanske till nästa.

Monika

Jag spelar min roll - GRATTIS TILL VINNARNA!

Den digitala bokfesten är slut och jag säger grattis till de fem som vann varsitt  ex av min nya roman Jag spelar min roll!

Är du nyfiken på vem som vann kan du gå in på min författarsida på facebook!

 Tack till alla som medverkat i boksläppsfesten!

 

Monika

Jag spelar min roll - en dag kvar på bokvinnarfesten!

Den 1/8 – 7/8 är det boksläppsfest och jag delar ut fem ex av min nya roman ”Jag spelar min roll”.

Det enda du behöver göra är att skriva några rader om varför du vill vinna en bok. Skriv på min facebooksida eller skriv på din egen blogg och gör en länk till min blogg.

 

Här är en länk till facebook:

https://www.facebook.com/pages/Monika-H%C3%A4%C3%A4gg-F%C3%B6rfattare/143980955664186?fref=ts

 

Välkommen till bokfesten!

Monika

Jag spelar min roll - bokfesten fortsätter!

För att fira mitt boksläpp av nya romanen Jag spelar min roll är det digital bokfest 1/8 – 7/8.

Under den perioden kan alla delta och har chans att vinna den nya romanen.

Gå in och skriv en rad på min författarsida på facebook om varför du vill läsa boken. Eller skriv en rad i din egen blogg om boksläppet och länka till min sida.

Enkelt och lätt! Festen pågår under hela veckan till den 7/8 och fem böcker kommer att delas ut på kalaset!

Här är en länk till facebook: https://www.facebook.com/events/181374278702693/?ref=2

Jag älskar havet, men i den nya boken spelar inte havet någon roll, däremot en sjö.

Här är en bild på sjön, som heter Skällåsasjön. Vid den sjön lever Josefina Andersdotter, en av huvudpersonerna i romanen.

Välkommen till den digitala boksläppsfesten! 

 

Monika

Jag spelar min roll - digital premiärfest - vinn en bok!

I dag är det boksläpp och start på premiärfesten för min nya roman Jag spelar min roll.

Var med i festen och ta chansen att vinna en bok!

Gå in och skriv en rad på min författarsida på facebook om varför du vill läsa boken. Eller skriv en rad i din egen blogg om boksläppet och länka till min sida.

Enkelt och lätt! Festen pågår under hela veckan till den 7/8 och fem böcker kommer att delas ut på kalaset!

Här är en länk till facebook: https://www.facebook.com/events/181374278702693/?fref=ts

Och här kommer ett litet smakprov från boken, som jag har valt att kalla en skymningsroman – en bok du kan läsa på en kväll:

”Bussen gnisslar när den bromsar och stannar vid vägkanten. Elvira går långsamt genom mittgången. Hon är den enda som kliver av. Ensam står hon kvar när bussen försvinner bakom vägkröken. Skolväskan hänger över axeln. I diket växer styvmorsvioler och smörblommor. Solen gassar över den dammiga vägbanan. Fåglarna sjunger och i hagen tuggar de bruna korna långsamt, glor med sina nyfikna ögon. Höjer på huvudet och betraktar henne. Hon är en främmande fågel i deras värld.”

Välkommen till den digitala boksläppsfesten!

Monika

Jag spelar min roll av Monika Häägg - vinn en bok!

 

Nu blir det boksläppsfest!

Den 1/8 släpps min nya roman Jag spelar min roll.

 

Det firar jag med en digital fest 1/8 – 7/8.

Under den perioden kan alla delta och har chans att vinna den nya romanen.

Det enda du behöver göra är att gå in på facebook och skriva på minförfattarsida om varför just du vill ha en alldeles egen bok. De fem bästa motiveringarna vinner varsin signerad bok.

Du kan också skriva en liten rad på din egen blogg och länka till det här inlägget!

Välj det som passar dig bäst! Här är en länk till facebooksidan: https://www.facebook.com/events/181374278702693/?fref=ts

Vad handlar boken om?
En berättelse om Elvira, flickan som åker med bussen till skogen. Hon som lyssnar på markens barn och trädens andar. De som klättrar med mjuka rörelser, de som berättar hemligheter som för länge sedan är glömda.
Det här är också berättelsen om Josefina Andersdotter, sömmerska och fattighjon. Hon som levde i skogen för mer än hundra år sedan. Kvinnan som talade med de små.
Men det här är framförallt berättelsen om Fetto, flickan som går genom skolans korridorer utan att finnas. Hon som skriver i sin hemliga bok.  Flickan som varje dag är ingenting, men ändå möter en ängel.  
Jag spelar min roll är en roman om kärlek och sorg. En roman om hur det är att vara utplånad till ingenting. Att alltid spela rollen av det som plågoandarna vill att jag skall vara, att aldrig gå säker, att aldrig känna sig trygg. Men den handlar också om att i mörkret finns ändå ljuset och att en dag kan allt förändras.

Jag spelar min roll är en skymningsroman. En kort roman som kan läsas på en kväll.

Nu är det bara att delta i festen och kanske vinna en bok!

 

Monika

Jag spelar min roll av Monika Häägg

Med den titeln på bloggen känns det nästan som att jag skulle skriva ett boktips om min egen bok. Rykande färsk har den kommit från tryckeriet. Med stor förväntan och lite nervositet bläddrar jag igenom och granskar resultatet. Vad tycker jag då? Jo, den håller. Jag hittar inga stora fel och de små lär jag väl upptäcka så småningom. Förhoppningsvis inte allt för många.

Nu är den i alla fall klar och i augusti blir det premiär.

Vad handlar den om?

Jag spelar min roll är historien om Elvira, flickan som går sitt sista år på högstadiet. Flickan som är ingenting, men ändå möter en ängel. Någon som förändrar hennes liv. Men hon möter inte bara en ängel utan också Josefina, den gamla kvinnan som berättar sin historia. På Josefinas plats, där hon levde för nästan hundra år sedan, där möter också Elvira Trädandarna, älvorna och Sjökungen. En saga? Kanske, men en saga som också handlar om verklighet, om sorg, hat och kärlek. Så som livet är.

Hilma Larsdotter min farfars mor

Hilma, var min farfars mor. Hon har varit min inspiration till denna kortroman. En skymningsroman - en bok som kan läsas på en kväll. Jag vet så lite om Hilma, små fragment av ett livsöde. Det här är mitt enda foto av henne. Omkring Hilma har jag låtit fantasin flöda.

Monika

Jag spelar min roll - i augusti kommer boken

Så blir det då en ny roman som kommer ut i år. Trodde knappt det själv ett tag. Min femte bok, för första gången en roman som inte utspelar sig i bronsålder, fast lite historisk är den ändå. Mer nutidshistoria, hundra år är inte så länge sedan, en liten vindpust i den stora evigheten.

Vad handlar då denna bok om?
Jag spelar min roll är berättelsen om Elvira, flickan som åker med bussen till skogen. Hon som lyssnar på markens barn och trädens andar. De som klättrar med mjuka rörelser, de som berättar hemligheter som för länge sedan är glömda.
Den är också berättelsen om Josefina Andersdotter, sömmerska och fattighjon. Hon som levde i skogen för mer än hundra år sedan. Kvinnan som talade med de små.

Men det här är framförallt berättelsen om Fetto, flickan som går genom skolans korridorer utan att finnas. Hon som skriver i sin hemliga bok.  Flickan som varje dag är ingenting, men ändå möter en ängel.  

Kort beskrivet är Jag spelar min roll är en roman om kärlek och sorg. En roman om hur det är att vara utplånad till ingenting. Att alltid spela rollen av det som plågoandarna vill att jag skall vara, att aldrig gå säker, att aldrig känna sig trygg. Men den handlar också om att i mörkret finns ändå ljuset och att en dag kan allt förändras.

Jag spelar min roll är en skymningsroman, en kortroman som du kan läsa på en kväll. En bok istället för en film. Som en lång novell.

Glad och nöjd konstaterar jag att omslaget är väldigt vackert, tack Thomas Häägg du är en fantastisk bildskapare. Nöjd också över att i augusti kommer Jag spelar min roll och i november blir den teater. Ganska nöjd för övrigt. Ganska nöjd? Jo, det är roligt att boken kommer att finnas, men helst vill jag släppa den och säga: Här är den, läs den om du vill! Sedan kan jag stänga dörren och fortsätta skriva, sjunga, dansa, måla, spela teater. Det andra runt ett boksläpp, boken skall ju promotas och säljas, är jag inte så intresserad av.

Monika

Letar miljö till film

Jag är producent och regissör för en teaterpjäs som har premiär i november. Pjäsen heter Jag spelar min roll och i föreställningen ingår några filmade inslag. Snart är det tid för att filma. Det skall vara rätt årstid, som är tidig sommar och nyss utslagna träd och blommor.

På första maj var jag och letade miljöer till filmerna. Jag gick en härlig promenad vid sjön Skällåsen och Danska fall som ligger i Simlångsdalen.

 

Miljöerna var till och med bättre än vad jag hade tänkt. Än så länge är det inte några utslagna träd, men jag kan tänka mig hur fantastiskt vackert där kommer att vara när bok, ek och de andra lövträden är utslagna.

I slutet av promenaden besökte jag en plats där en gång i tiden stod en backstuga. Hilmas stuga. Den upphörde 1924. Det året flyttade Hilma till ålderdomshemmet. Sedan stod stugan tom tills den föll ihop.

Nu är det bara en övervuxen kulle med resterna av murstocken, men en liten skylt ger vägledning. Hilma var min farfars mor och hon har gett mig inspiration till denna teaterpjäs som också snart blir min femte roman.  

Monika