Lyckebo, Jul på Lyckebo och Vår på Lyckebo

Lyckebo, Jul på Lyckebo och Vår på Lyckebo

lördag 7 mars 2015

Född í våra dalar av Gunnar Adolfsson


2013 utkom jag med en bok,

som delvis förhåller sig till en bortglömd utvandrandring från Sverige. ”Jag spelar min roll” (just nu med på Adlibris bokrea) handlar om den unga flickan Elvira, men också om en gammal kvinna som levde för länge sedan.  Josefina Andersdotter berättar sin historia och i den emigrerar hon till Tyskland. Berättelsen om Josefina bygger på min egen farfars mor Hilma Larsdotters liv. Jag har släktforskat och hittade till min förvåning att hon reste till Tyskland och sedan återkom efter tre år. När jag upptäckte denna väldigt främmande resa, Hilma bodde hela sitt liv i Breareds socken i Halland, och lämnade den bara under de tre Tysklandsåren, blev jag väldigt förvånad. Givetvis undrade jag över denna resa, och fann i min eftersökning att stora mängder människor i Halland, Småland, Skåne och Blekinge utvandrade till Tyskland under de fattiga nödåren på 1800-talet.

Om denna glömda utvandring,

jag säger glömd eftersom utvandringen till Amerika är så väldigt mycket mer välkänd, har författaren Gunnar Adolfsson skrivit romanen "Född i våra dalar", som utkom 1970. Jag hittade romanen i bibliotekets magasin och givetvis blev jag mycket nyfiken.

Romanen handlar om den fattiga Catharina Gunnarsdotter,

som gifter sig med Gunnar Torstensson, och tillsammans har de en backstuga. De tillhör de allra fattigaste, de som inte ens har maten på bordet, de som många gånger får gå och lägga sig med magen tom. I fattigdomen och svälten föds ändå barnen, men svälten gör att bara tre överlever till vuxen ålder. I desperation lämnar de sin småländska bygd och vandrar med värvaren och uppköparen mot ett okänt öde i norra Tyskland. De möts i sitt nya land av hårda och omänskliga villkor, som innebär både hot och misshandel, och för en del också utnyttjande och till och med våldtäckt.

Den här romanen är ett fantastiskt dokument över en fasansfull tid.

Sverige och svenskarna är de fattiga i Europa. De som får tigga, de som inget har. Bortglömt i våra dagar, när vi gärna betraktar oss själva som dugliga och duktiga entreprenörer som aldrig skulle nedlåta oss till att tigga för maten. Så lite det skiljer mellan vår tids tiggare och 1800-talets. När jag läser boken inser jag varför det var precis tre år som Hilma var i Tyskland. Villkoren hos de hårda arbetsgivarna var sådana. Efter ett år var hon fortfarande i skuld till sin arbetsgivare, resan till Tyskland, som drogs på hennes usla lön, var ännu inte betald.  Efter två år hade hon inte klarat att spara ihop till hemresan. Det var först efter tre år, som det fanns en möjlighet att resa tillbaka. Tre års straffarbete.

Läs den här bortglömda romanen och läs om den bortglömda utvandringen. Född i våra dalar är i klass med Mobergs Utvandrarna.

Monika Häägg

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar