Svetlana Aleksijevitj fick Nobelpriset i litteratur 2015. Hon är född
1948 i Ukraina och uppvuxen i Vitryssland. Hon har skrivit en lång rad böcker
bl.a. Kriget har inget kvinnligt ansikte och Bön för Tjernobyl. Nu har jag läst
hennes omskakande De sista vittnena.
I boken får läsaren hundra små berättelser från barn som växte upp
under andra världskriget. Under perioden 1978 – 2004 samlade Aleksijevitj
berättelser från kriget på östfronten. De startar alla under sommaren 1941 och
utgår från att de vuxna berättar om sin upplevelse av kriget, sett ur barnens
ögon. Det är pappor som försvann till fronten, mammor som flyr med sina barn
eller ansluter sig till partisanerna. Barn som plötsligt blir föräldralösa och
hamnar på barnhem.
Jag trodde jag visste nästan allt om andra världskriget. Jag har läst
mängder med böcker om krigets fasor och förintelseläger. Ända sedan jag var
liten har kriget funnits som en skugga, ett hot, något avskyvärt som hände strax
före min egen födelse. Men ändå upptäcker jag att jag inte vet allt, och att
jag förmodligen aldrig kommer att veta allt. För varje historia häpnar jag över
människans grymhet och funderar också över om de framryckande tyska trupperna
var mer grymma mot ryssarna än t ex hur de behandlade fransmän vid ockupationen
av Frankrike. Att inte ens skona små barn, som försöker gömma sig, eller mammor
som förtvivlat skyddar sitt barn med sin egen kropp, vittnar om en total
hänsynslöshet. Jag läser från första till sista rad, historierna är de samma,
men ändå hela tiden olika. För varje barn och människa har sin egen historia,
sin egen upplevelse av ögonblick, dofter, rädsla.
Det här är de sista vittnena, och det minsta jag kan göra är att läsa
deras berättelser.
Monika
Jag måste säga att du låter otroligt naiv och okunnig trots att du enligt egen utsago läst mängder med böcker om krigets fasor och förintelseläger (2:a världskriget utgår jag ifrån) då du skriver, "...funderar också över om de framryckande tyska trupperna var mer grymma mot ryssarna än t ex hur de behandlade fransmän vid ockupationen av Frankrike."
SvaraRaderaKriget och ockupationen av Frankrike var sas normal (förutom förintandet av alla judar tyskarna fick tag på), däremot invasionen, striderna, kriget och ockupationen av Sovietunionen var ett förintelsekrig. Det dog ca enl mina uträkningar ca 18 miljoner civila och 10 miljoner soldater i Sovjet, alltså 28 miljoner (andra beräkningar är 20-27 miljoner). I Frankrike (inklusive kolonier, exklusive Franska Indokina) var dödstalet ca 600.000. Tyskarna hade vid en eventuell seger i kriget mot Sovjetunionen planer på att ta livet av ytterliggare 30 miljoner slaver i Sovetunionen då dessa var undermänniskor och bara värda förakt och undergång.
Detta är naturligtvis självklara fakta du bör känna till då du nu läst så mycket om kriget. Det häpnas jag över, så jag undrar vad för böcker du läst? Folk är inte så dumma som man tror de är, de är dummare.