En blivande klassiker har den kallats, trilogin Korpringarna. Nu har
jag läst Kraften, sista delen i fantasyserien. De två första delarna heter
Odinsbarn och Röta.
I tredje delen följer vi med Hirka till Dreysil, hennes fars land, men
också det första landet. En kall och ogästvänlig värld där svaghet föraktas. I
första delen lever Hirka i Ymslandet, som en svanslös flicka bland idel
svansbärande karaktärer, men där finns också hennes stora kärlek Rime. I slutet
av första delen lämnar hon Ymslandet för människornas värld. Hirka är en
människa, men hon är också blandad, och en del av de likfödda som lever i
Dreysil. Men hon betraktas med misstro, hon är Graals dotter, men är hon inte
mer knuten till Ymslandet? Hennes nya familj förväntar sig att hon ska vara ledande
i det stundande kriget mot Ymslandet, men Hirka vill bara rädda Rime, och
undvika kriget.
I Kraften får vi upplösningen på denna spännande trilogi. Ingenting är
förutsägbart, och det finns många överraskningar kvar för läsaren. Jag ska inte
avslöja hur det slutar, om det blir ett krig och om Hirka till slut lyckas
rädda Rime.
Korpringarna är en mycket välarbetad serie, och den håller spänningen
in i sista sidorna. Visst är Hirka en superhjälte, men det måste finnas
superhjältar i sagorna. Jag tycker om att det är en stark flicka med hjärta,
tanke och förnuft. När jag läser de sista sidorna önskar jag att det hade
funnits ytterligare en del kvar att vänta på.
Monika
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar