För en tid sedan skrev jag om Nu vill jag sjunga dig milda sånger av
Linda Olsson. Jag upptäckte hennes skrivande genom en kommentar, från henne, på
mitt youtubeklipp med min sång Lilla Svarta du, en hyllningssång till
koltrasten. Hennes debutroman gav mig mersmak, och nu har jag också läst hennes
andra roman Sonat till Miriam.
I romanen får läsaren följa Adam Anker, som hastigt mist sin dotter
Miriam. Adam är musiker och dottern har växt upp ensam med honom i Nya Zeeland.
Men Adam är uppvuxen i Sverige, men med en mamma som har ett ursprung i Polen.
Genom dotterns död och hennes sista ord, som uppmanar honom att göra något
annorlunda av sin dag, beger sig huvudpersonen till Krakow för att söka sitt ursprung.
Det här är också en roman som är som gjord för mig. Linda skriver om
sorg, kärlek och hur svårt livet kan vara. Men i hennes texter finns hela tiden
ett ljus, trots alla svårigheter. Texten bygger också på en spänning för
läsaren, som ett pussel som man långsamt får en bit i taget. Till slut sitter
läsaren med den kompletta bilden. Jag fällde en tår, kanske inte något alla gör
som läser den här romanen, men jag gjorde det. I de sista självande sidorna.
Sedan fanns ju koltrasten även i denna bok. Nu ser jag ännu mer
framemot att läsa Lindas nyligen utkomna roman I skymningen sjunger koltrasten.
Jag står i bibliotekets kö, men det är ganska många före mig.
Monika
Ja, är det någon som vill lyssna till min sång om koltrasten så finns den här:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar