Hur gör människan när den söker sina rötter - att släktforska

Kyrkoarkiv, folkräkningar, fångregister, husförhörslängder. Nästan allt finns att söka på nätet. Du kan sitta hemma i din egen lya och söka. Du kan också ge dig ut på en Rotresa.

Det gjorde jag häromdagen. Jag följde med min mans föräldrar till hans morfars fars rot. Där han var född och uppvuxen. Så småningom flyttade han med hela sin familj till Halmstadstrakten och där slutade han också sitt liv.

Just den här roten finns i Fjärås, Tostared, Hjelm och Hajom, på gränsen mellan Halland och Västra Götaland.

Vi stannade först på Fjärås Bräcka. Ett naturfenomen från istiden. Där växte Backsippor. Högt uppe på åsen och med utsikt över sjön Lyngnern. Vänder man sig åt andra hållet syns Kungsbackafjorden.

Mina svärföräldrar var guider. Det hade varit på Rotresa förut och berättade om bygdens folk. Vi såg citronäppelträdet som stod vid torpets plats. Det enda som idag vittnar om var morfars far växte upp.

 

Vid Tostareds kyrka stannade vi och betraktade några nya gravkullar. Människor som mina svärföräldrar mött på sin förra Rotresa. Nu låg de i kyrkans jord. På samma område som morfars farfar. Den gamle mannen som på ålderns höst flyttade till sin son i södra Halland, men som inte trivdes utan återvände till ålderdomshemmet. En morgon ramlade han i trappan och bröt nacken. Så slutade hans liv.

I naturen hittade jag inte bara Backsippa utan både vackraste vitsippsbacken och sedan...

 

...neg blåsippan och sa att nu är våren här.

Allt avslutade med middag på Laxbutiken i Heberg utanför Falkenberg.

 

Den rekommenderar jag om du är på resa genom Halland. Bra matställe vid E6:an.

Så varför inte göra en Rotresa i sommar. På en sådan resa hittas inte bara människans rot utan också blommornas.

 

Monika

Viltsnok och Galleri 70

Vissa dagar består nästan enbart av intryck. Från morgonens naturupplevelse till eftermiddagens konstutställning. I sådana ögonblick är det som att jag själv lyfter en aning från marken. Som att jag blir lite lättare, lite lättare att bära mig själv.

Jan Linderoth - en favorit med starka färger i sitt uttryck

Viltsnok är Konstliv baklänges. Kreativt tänkt och skapat. Som ett komplement till den Halländska konstrundan under Himmelsfärdslånghelgen. Viltsnok finns på en rad platser i Halland, men en hel del är samlat på Galleri 70.

Ulrika Steijner Olssons "hörna" på Galleri 70

 

Viltsnokarna är konstnärer som skapar, men inte får plats i den mer officiella konstvärlden. Duktiga konstskapare som ändå inte får en duglighetens kulturstämpel i pannan.

Men vilken kraft som frodas i dessa konstnärer!

Fotograf Bo Strömberg - en favorit

Och överraskad blev jag. Inte bara av konstens skaparkraft utan också av en liten överraskning som jag fick med mig hem. Jag fick välja ett konstverk.

Det blev en skapelse av Ulrika Steijner Olsson som ofta arbetar med drivved och en del återvinning.

Konstverk av framgrävda porslinsskärvor av Ulrika Steijner Olsson

 

Skärvorna av keramik har hon grävt fram i en backe strax intill Kulturhuset i Halmstad. Det hus som en gång i tiden var en folkpark med dansande, glada människor. Nu ett hus med mycket teater och dans. Ett och annat porslin gick i kras på den gamla folkparkstiden och ”skräpet” kastades i en backe ner mot Nissan. Där har Ulrika grävt fram skärvor som nu blivit konst med en liten poetisk text. Så här diktar Ulrika på en vidhängande lapp:

”I jorden låg vi gömda   

länge borta och glömda   

Gulnade skärvor utav festens rus  

när regnet föll såg vi åter dagens ljus”

Nu står ”skärvorna” hos mig. 

Modesty Sofronenkoff (Galleri70 stora eldsjäl) och Ulrika Steijner Olsson slår in min överraskning

 

Monika

Why not och Sex Pistols på hotell Östra Stranden

Why not är en teaterpjäs som har premiär den 13 juni på Kulturhuset i Halmstad. Pjäsen spelas av Halmstads Kvartersteater. Regi Ulf Häägg och manus av Peter Björk (som för övrigt har skrivit många manus bl. a till pjäsen om Solbarnet som spelade förra sommaren).
 

Bild från Sex Pistols konsert på hotell Östra Stranden 1977

Den 15 juli 1977 hade det engelska punkbandet Sex Pistols premiär på sin Skandinavienturné (samtidigt som de var i landsflykt från Storbritannien) på hotell Östra stranden i Halmstad. Det hotellet passerar jag varje dag på väg till min underbara strand.

Hotell Östra Stranden

Byggnaden är sig lik. En funkisbyggnad som en gång i tiden var en Konsumbar för strandgäster. Då 1977 också ett disco. Numera bara ett stillsamt hotell med en liten restaurang.
1977 kom också punken till Halmstad.

Bild från repetition av pjäsen "Why not"

Teaterpjäsen Why not handlar om några ungdomars liv under det där speciella året. Hur var det att leva i Halmstad på den tiden? Ja, kanske får vi svar i denna teaterföreställning. Det utlovas mycket musik från 1970-talet. Kul och nostalgiskt!

Fyra föreställningar är planerade 13-16/6.

Och, jo Ulf Häägg är min make sedan 1978, om någon undrar. Läs mer om pjäsen på Kvartersteaterns websida.

Monika  

Processen av Franz Kafka

”En av de främsta tolkarna av människans utsatthet i en absurd värld”. Ett citat om romanen. Eller "bara väldigt jobbig att läsa"? Det andra påståendet är jag själv som läsare, för jag vet inte vad jag skall tycka. Somnade ideligen från bokens text och fick verkligen kämpa för att ta mig fram till slutet. Ibland slutar kapitlen ofullbordade. Det känns hela tiden som att det måste komma något mer. Så är det väl kanske, Kafka hade inte avslutat romanen när den gavs ut några år efter hans död.  

Men Processen är en av Kafkas främsta romaner. Berättelsen kretsar kring Josef K som en dag häktas utan att få veta vad han står anklagad för. Romanen igenom får vi följa hans väg genom rättsväsendets irrgångar och den alltmer absurda hanteringen av hans fall. Själva motivet för romanen är förmodligen människans utsatthet och ångest. Att bli hanterad av en makt som nästan osynlig gör det omöjligt att finna någon rättvisa, eller att bli frikänd.

När jag avslutat denna klassiska roman funderar jag över vissa frågor. Är det en dröm? Är det Kafkas fantasier som tar sig på snirkliga vägar genom texten? Analyser av denna roman har gjorts i det oändliga, så något sådant försöker jag mig inte på. Jag läste den för att jag var nyfiken. Jag avslutade läsningen för att jag är envis. Däremellan fann jag något som nog inte passade mig. Kanske skall jag läsa den igen, bara för att se om jag tycker annorlunda.

Monika

Letar miljö till film

Jag är producent och regissör för en teaterpjäs som har premiär i november. Pjäsen heter Jag spelar min roll och i föreställningen ingår några filmade inslag. Snart är det tid för att filma. Det skall vara rätt årstid, som är tidig sommar och nyss utslagna träd och blommor.

På första maj var jag och letade miljöer till filmerna. Jag gick en härlig promenad vid sjön Skällåsen och Danska fall som ligger i Simlångsdalen.

 

Miljöerna var till och med bättre än vad jag hade tänkt. Än så länge är det inte några utslagna träd, men jag kan tänka mig hur fantastiskt vackert där kommer att vara när bok, ek och de andra lövträden är utslagna.

I slutet av promenaden besökte jag en plats där en gång i tiden stod en backstuga. Hilmas stuga. Den upphörde 1924. Det året flyttade Hilma till ålderdomshemmet. Sedan stod stugan tom tills den föll ihop.

Nu är det bara en övervuxen kulle med resterna av murstocken, men en liten skylt ger vägledning. Hilma var min farfars mor och hon har gett mig inspiration till denna teaterpjäs som också snart blir min femte roman.  

Monika

Kulturias Boktips - sista gången

 

I söndags var det återigen Kulturias Boktips. Denna gång på Kulturhusets kaféscen i Halmstad. Kanske sista gången? Vem vet, i alla fall är det inte planerat fler föreställningar.

 

Annika Lindstrand och "Mitt liv som pingvin"

Som alla tidigare gånger  var jag presentatör av skådespelare och författare, men jag sjöng också några sånger till gitarr. Kul, tycker jag, jag älskar att sjunga.

 

Irene Nilsson och ´"Damen med hunden"

Gustav Engman och "Jonny var en ung soldat"

Mathilda Gustavsson och "Sagan om meningen"

 

Det blev texter av Vilhelm Moberg, Katarian Mazetti, Anton Tjechov, Dalton Trumbo, Eva Moberg, Bo Sigvard Nilsson och Marcus Zusak.



Som vanligt avslutade jag med att uppmana publiken till att läsa.

Monika

Spänn mig för Karlavagnen och Ensamma hjärtans kapell av Bo Sigvard Nilsson

Ibland läser jag bokserier bakvänt. Så var det med denna serie av Bo Sigvard Nilsson. Jag har tidigare skrivit om Gudalik och Min morfar egen. Gudalik är sista romanen i serien, den läste jag först. Nu har jag läst hela serien komplett. Spänn mig för Karlavagnen och Ensamma hjärtans kapell är tvåan och trean.

Hela serien handlar om Bo och hans morfar. Deras tid och liv tillsammans, från Bo`s barndom och upp till vuxen ålder. I Spänn mig för Karlavagnen får läsaren följa Bo och morfar till Dubrovnik i Jugoslavien. Det är mitten av 1960-talet och tillsammans med Konsumföreståndaren Harald Gardin och den gamle skolläraren Barr har detta udda gäng åkt till Titos land för att leta efter prästparet Elis och Katrina. Varför har dessa två försvunnit i Jugoslavien? Jo, de letar efter Katrinas förlorade dotter Magdalena. I andra boken är de tillbaka i Sverige och startar ett annorlunda kollektiv på landsbygden i trakterna av Göteborg. Deras ockupation av den gamla Herrgården ses inte med blida ögon av traktens befolkning.

Det här är en underbar serie. Något förvirrat började jag läsa den sista delen p.g.a. att jag använde en text i den boken till en monologkurs, men fann efterhand en fantastisk historia. Fylld av mänsklig värme och kärlek. Tyvärr en ganska glömd serie. Första boken fick jag låna på fjärrlån och de två sista fanns i bibliotekets magasin. Böckerna gavs ut på 1980-talet. Inte så länge sedan, men tillräckligt länge för att denna lysande serie mer eller mindre försvunnit i den strida bokfloden.

Monika

Vistolkningskurs i Steninge

Vad är en vistolkningskurs?

Jo, mycket och intensivt, skulle jag vilja säga. Men också fantastiskt roligt. Under tre dagar över helgen har jag varit på Steninge vandrarhem. En underbar plats vid havet i Halmstad. En plats att besöka även om man inte sjunger visor. Vandrarhemmet är vänligt och ombonat, med havet som vy utanför dörren.



 

Kursen var anordnad av Visklubben Skeppet och det var Hanne Juul, från Nordiska visskolan i Kungälv som var sångpedagog. Hon arbetar med en speciell metod i ”Masterclass”. Varje deltagare sjunger sin sång och de andra får vara med och titta på under tiden som Hanne ger tips och råd om hur sången kan förbättras. Ibland väldigt handgripliga råd, vilket fick en av de äldre gentlemännen på kursen att ligga ner på golvet med benen upp mot väggen medan han sjöng sin sång. Varför gör man så? Jo, han fick på det sättet en känsla för hur han med magstöd kunde bli bättre i sin andningsteknik. Sedan var det allt från att köra inbillad motorcykel under tiden man sjunger till att stoppa in fingrarna i munnen för att få en bättre sångteknik.

 

Låter det konstigt? Nej, alla blev på några dagar väldigt mycket bättre vissångare. Så alla dessa övningar gav verkligen resultat.

Efter tre dagar var det bara att åka hem och fortsätta öva, men alla var överens om att vi vill ha mer kurs med Hanne.

Monika  

Teaterfestival i Halmstad

 

Det finns något befriande och hoppfullt över glada teateramatörer. 

 

 

 I går var jag på Halmstads Kvartersteaters årliga teaterfestival på Kulturhuset i Halmstad. Det är den dagen när alla Kvartersteaterns grupper och kurser spelar sina pjäser för varandra. Ett 70-tal barn och vuxna färgade festivalen i hela regnbågens palett.

 

Det jag blev bjuden på var en kreativ och egenskapande glädje. Det fullständigt sprudlade av entusiasm från scenerna. Det tisslades och tasslades. Sminkade skådespelare i alla hörn och vrår.

 

Det var underbart att se vilken positiv energi som bor i kultur som skapas av helt vanliga människor. Från barn till vuxna.

 

Det bara är så. Mer egenskapande kultur till folket!

Monika

Mörderskan av Alexandros Papadiamantis

Han har kallats Greklands Dickens och nog ligger det en sådan anda i Alexandros Papadiamantis långnovell Mörderskan. Författaren föddes 1851 på ön Skiathos och han är en av de största inom modern grekisk litteratur. Det är generationer av greker som läst hans berättelser om folket på ön där han föddes. 1902 skrev han I fonissa, som nu har översatts till svenska av Jan Henrik Swahn.

Mörderskan är en tragisk berättelse om brott och straff. Den gamla kvinnan Chadoula har kämpat mot fattigdom och en kultur där kvinnan bär och föder familjen, men ändå inte har något värde. Det är hon som får barnen och familjen att överleva. Berättelsen startar en natt då hon vakar över sitt sjuka barnbarn, en flicka med svår hosta. För att dottern, modern, skall få sova har Chadoula själv tagit platsen som nattvak. Under tiden hon slumrar går tankarna tillbaka till hennes liv. Mellan tankarna försöker hon få tyst på det skrikande barnbarnet och det är då hon plötsligt inser att det finns inget värre än att bli född till kvinna.

Mörderskan är en både spännande och tragisk historia som känns märkligt modern. Det är mer än hundra år sedan den skrevs, men är ändå sorgligt nog aktuell. Den ger bakgrund till de spänningar och konflikter som finns i dagens grekiska samhälle. Jag som nästan aldrig läser kriminalhistorier hamnar ändå i detta spänningsmoment som ofta följer en sådan genre. Men här skildras det verkliga livet, så som det var på 1800-talet och så som det fortfarande återspeglas i fattigdom och ojämlikhet.

Jag är förvånad över att denna fantastiska text inte blivit översatt tidigare. Det kan bero på att det inte är alldeles enkelt att översätta från grekiskan. Även om jag inte kan jämföra med det grekiska originalet så tycker jag att Jan Henrik Swahn har lyckats mycket bra. 

 

 En roman för dig som försöker undvika den breda bokfloden som mest innehåller slätstrukna, ytliga berättelser som, i bästa fall, är underhållande för stunden.

Monika

Långfredag, ett tydligt vårtecken

Mina minnen av långfredagar är grå och mörka. När jag tänker tillbaka på tider som flytt så är långfredagen förknippad med grått väder och kalla vindar.

I dessa tider av frostig vår är det inte så svårt att framkalla sådana minnen.

Påskaftonsminnen är däremot mer förknippat med sol. Kanske inte så varmt, men soligt. Jag kan inte statistiskt bevisa att mina minnen bär en sanning. Det är mer känslan som stannar kvar. En bild som ligger och lurar långt in i hjärnans innersta vrå. I den vrån är långfredagen grå och påskafton solig.

I dag stämmer långfredagen ganska väl med mina minnen. Grå färger och en och annan liten snöflinga som virvlar runt i luften.
Jag längtar till lite mer värme, trivs väldigt dåligt när kallvindarna blåser runt husknuten.

Dagens bild blir därför en gröndrömmande Kulturia.

 Önskar alla en glad och positiv påsk, med eller utan solsken!

Monika

Och natten är lång och svår av Annika Bengtsson

Annika Bengtsson är en av mina författarkollegor i HallandsFörfattarsällskap. Jag gillar hennes romaner och har tidigare skrivit om Kråkprinsessan, Glömskelunden och Snökupan. Förra året utkom hon också med kåserisamlingen Cayenne – kryddpojken med bett, som handlar om hennes katt. I dagarna släpper Annika också fjärde fristående delen i ovanstående bokprojekt: Mellan raderna. Den har jag väntat på så den skall jag inhandla så fort jag träffar Annika. Jag vill så klart att den skall vara signerad.

Nu har jag dessutom läst hennes debutroman: Och natten är lång och svår.

Romanen utkom redan 1984 och har inspirerats av Anders F Rönnbloms låt Camillas sång.

Boken är en berättelse om några ungdomar under 1970-talet. Huvudperson Rickard som träffar den vackra Camilla och blir väldigt förälskad. Till Rickards stora glädje vill Camilla vara tillsammans med honom. Men varför flyr hon till Rickards kompis Anders och varför drar hon sig undan från kärleken. Varför vill hon inte bli smekt och varför tiger hon och blir som en stel docka. I Rickard rasar svartsjukan.

Den här boken tar mig tillbaka till 1970-talet. Den är tidstypiskt färgad av den atmosfär som fanns då. Ett helt annat samhälle än dagens snabba mediebrus som dränker våra liv. Jag känner en viss saknad när jag läser den. Är det för att jag är äldre och det är så människor gör, längtar tillbaka till tider som flytt. Kanske ändå inte, på något sätt var det ett mjukare samhälle. Ett samhälle som det t ex inte var några problem att hitta ett arbete. Det var nästan bara att knacka på hos en arbetsgivare och vips så hade man en anställning.

Och natten är lång och svår finns på bibliotek och som e-bok.

 

Monika

Värmande årsmöte i Halmstads Kvartersteater

Våren låter vänta på sig. Fy så kallt vi har det! Snö utanför husknuten och isvindar. Nätterna bjuder på alltför många minusgrader. I den kvardröjande vinterns fotspår bär jag mina pelargoner ut och in varje dag. Ut i ljuset och sedan in i kökets värme för nattvila.

I går kväll var jag på ytterligare ett värmande årsmöte. Dessa demokratins stöttepelare.

Halmstads Kvartersteaters årsmöte på "Teatervinden"

I går var det Halmstads Kvartersteater som summerade 2012 och valde sin nya styrelse. För mig har Kvartersteatern betytt femton år som verksamhetsledare och regissör. Det är historia. Nu är jag tillbaka igen som produktionsansvarig och regissör för ett stort teaterprojekt som går under namnet TreNollTvå. Vi startade i början av februari och i tisdags var det läsande av manus och utdelning av roller. Jo, det upptar en hel del av min tid, men det blir ändå några stunder till skrivande.

Sekr. Josefin Sjösten och teaterledarna Emelie Olsson och Johanna Andersson

Vid årsmötet samlades många av teaterns ledare, men också några av de gamla föreningsordförande som passerat.

Peter Björk, Jörgen Johansson och Ulf Häägg

På bilden har jag fångat Peter Björk som igår blev omvald för en ny 2-årsperiod samt Jörgen Johansson och Ulf Häägg som båda tidigare har hållit i ordförandeklubban.

Nu har jag plockat fram några gula påskliljor och en begonia i påskens färger. Som tröst mot de vita tussarna som flyger utanför fönstret. Hallå, jag bor faktiskt i Halmstad och Västkusten! Det skall spira i gräsmattan nu, inte lysa av vita snöhögar.

Monika

Mojaner - naturens magiska städare av Ellinor Johansson och Carina Melander

Jag har läst och tittat i en bilderbok av Ellinor Johansson. Illustrationer, till den härliga sagan om Mojaner – naturens magiska städare, är gjorda av Carina Melander.

Sagan handlar om de märkliga varelserna mojaner som kommer från planeten Mojanus. De landar i ett ensamt träd och utvecklas till små färgglada maskar som kryper och flyger runt vår planet. De blir en slags naturens hjältar och räddar vårt nedsmutsade jordklot.

 Den här fina historian och bilderboken är förmodligen väldigt lämplig att använda för att prata med små barn om miljöförstörelse och vikten av att göra något för att förhindra att vår gemensamma jord förstörs. Ett bra sätt att starta tänkandet och idéerna om att försöka göra något själv.

 Jag önskar verkligen att det kunde dyka upp ett gäng med mojaner och städa på vår planet.

 

Monika

Förändrad förvandlad förädlad av Helena Milton

 

För en tid sedan köpte jag en bok som är författad av Helena Milton. Hon har en egen blogg som jag brukar besöka och så klart blev jag nyfiken när hon utkom med boken förändrad förvandlad förädlad.
Det är en relationsroman som handlar om Erland, en yngre man som efter några års förbindelse med Cecilia bestämmer sig för att bryta upp i förhållandet. De bor inte på samma ort och han längtar efter ett förhållande där han får dela hela sitt liv med en kvinna. Ingen av de båda vill flytta från sin ort och han inser att de aldrig kommer att kunna bygga en framtid tillsammans. Genom tillfälligheter möter han en ny kvinna, men Erland som har varit van vid att kvinnorna snabbt har hängt som klasar om halsen på honom, upptäcker att Mikaela inte faller lika lätt.

 

Helena Miltons roman är utgiven på minbok.nu. Ett nytt sätt att ge ut böcker. Under de senaste åren har en mängd olika möjligheter att ge ut egna böcker uppstått. Boktryckarkonsten har förändrats och med det digitala trycket kan romaner nu framställas i små upplagor. Det här tycker jag är en fantastisk möjlighet för människor att inte längre behöva gömma och glömma sina texter i byrålådorna. Snabbt och enkelt kan nästan vem som helst ge ut sina skrivalster. En fantastisk revolution i bokvärlden.
Denna bokrevolution är otroligt positiv och främjar det egna skapandet, som jag värnar mycket om. En egenskapande människa som sjunger, läser, dansar, målar, spelar teater, skriver poesi och egna texter, spelar instrument o s v berikar sitt liv och mår bättre mentalt. Att få ge utlopp åt sin skapande kreativitet är ett sätt att växa som människa. Mer sådant! Mer skapande åt människorna!

Härliga Helena Milton! Jag blir glad när jag läser hennes roman.

 

Monika

Visans dag med Visklubben Skeppet och vernissage

Februari och mars är årsmötenas tid. Det är då alla föreningar låter medlemmarna, i god demokratisk anda, godkänna det gångna årets verksamhet. Då väljs också den nya styrelsen.

I går var jag på ännu ett årsmöte. Visklubben Skeppet. En visförening som varje sommar gör en härlig visfestival i Steninge utanför Halmstad.

Efter årsmötet firades också Visans dag i Norden. Det blev mycket sång och gitarrspel.

Susanna Hillbom

Nästan alla i styrelsen och ytterligare några andra framförde visor och eftersom Evert Taube var huvudtemat så blev det många fina ”Evertvisor”.

Inger Stenersen Carlström och Kenneth Andersson

Eva Karlsson

Frida Broo

Jag passade också på att sjunga ”Brevet från lillan” när det senare under viseftermiddagen blev öppen scen. Då kunde jag inte låta bli. Som den sångnörd jag är så fick jag steppa upp på scenen en liten stund. Glad gick jag hem, fylld av sång och med en vis- och diktbok under armen. Boken är en samling texter av föreningens ordförande Susanna Hillbom. Den vann jag på lotteriet. Susanna har jag skrivit om förra året. Då var hon en av mina hemliga gäster på Kulturias Kafé.

Innan årsmötet var jag också på vernissage på Hedvigs galleri.

 

Härlig rakubränd keramik av Lisbeth Forsberg

Jonas Forsberg

och underbara akvareller av hennes make Jonas Forsberg. Det kom mycket besökare så det blev trångt på lilla galleriet, men det är ju bara trevligt.

Lisbeth Forsberg

Lisbeth har också sin keramik på Kaolin på Söder i Stockholm. Gå gärna och titta om du har vägarna åt det hållet.

Inte en dag utan kultur, brukar jag säga. Inte i går heller.

Monika

Eftersom ingenting varar av Laurence Tardieu

Nu har jag läst en riktig bokjuvel. Eftersom ingenting varar av den franska författaren Laurence Tardieu. Romanen utkom 2006, men i svensk översättning av Thérèse Eng 2012.

Den handlar om Vincent, som är på väg till sin älskade f d hustru Geneviève. I ett brev har hon skrivit ”jag dör, kom till mig igen en sista gång så att jag får se dig, röra vid dig, höra dig, kom till mig igen, jag dör”. Under bilfärden till hennes hem tänker Vincent tillbaka på den fruktansvärda händelsen som gjorde att de för femton år sedan gick skilda vägar. I bokens andra del följer läsaren dagboken som Geneviève skrev den första tiden efter att deras åttaåriga dotter försvunnit på vägen hem från skolan. I sista delen skildras mötet mellan Vincent och Geneviève.

Detta är en berättelse om kärlek och sorg. Det går inte att känna sorg om man aldrig upplevt kärlek, tänker jag när jag läser denna väl utmejslade text. Att som författare ge ord till de känslor som uppstår ur en sådan traumatisk förändring av människors liv är en stor konst. Det här är ingen tung läsning. Visst berörs jag av denna oerhörda sorg, men framför allt berörs jag av den stora kärleken som vilar i Laurence Tardieus ord.

 Den här romanen hittar du inte i de stora boktravarna som säljs i ”parti och minut”. Den här femstjärniga boken får du leta efter. Gör det, och du får en stor läsupplevelse.

 Monika