Det grå stenmonstret
talar med sin raspiga röst
och dömer mig till tystnad
Kulturen som flödat
krymper till en boll
som göms
i det innersta låsta rummet
I bollen vaggar drömmarna
forsar vattenfallen
sprängs de glasade tornen
och allt flödar ut över världen
Dränker den negativa tanken
och bjuder livet till dans
Men det grå stenmonstret
raspar ännu med sin röst
sitter med makten
och bryter kulturens ådra
med sina själlösa händer
Jag suckar och rycker på axlarna
klär mig i besvikelsens
svarta ensamhet
och sörjer med stumma tårar
Så stänger jag det glada tivolit
andas genom en mask
kryper ihop med min kropp
som skyddar den värnlösa bollen
Men redan i morgon
klär jag mig åter i kreationer
av rödglänsande siden
Monika
*****
