Östra stranden är min favoritstrand. Till den går jag nästan varje dag. En tre kilometer lång strandremsa med vackra sandkullar och med Laholmsbukten som blickfång mot havssidan. En bukt som nästan är som en gryta med Tylösand och Hovshallar som mynning .
Östra stranden har lite dålig status i Halmstad. Fastän den är en fantastisk långsträckt oas är ändå stränderna på den norra sidan av Nissan de som anses vara finare. Där ligger Tylösand med sitt flashiga hotell och där samlas mängder med turister varje sommar.
Min strand kallas ibland för Smålands Riviera. Det är många smålänningar som har egen stuga och år från år återkommer. På 1930-talet gick det t.o.m. speciella badtåg direkt till stranden. Det var järnvägssträckningen Halmstad-Nässjö. På söndagsförmiddagarna kom de åkande ända från Jönköping, Värnamo och Gislaved.
Varje dag passerar jag den gamla gula Konsumrestaurangen som är byggd i tidstypisk funktionalistisk stil. I huset finns fortfarande en restaurang men numera inte i Konsums regi.
Jag trivs på den här stranden. Den andas något enkelt och flärdfritt. Den bjuder inte in till ett enkelt liv i små stugor.
I slutändan av stranden finns Fylleåns mynning. Den ån som har en stor och central roll i mina böcker om Fry. Utmed Fylleån vandrar Fry på sin väg till Kungsgården. Kanske är det därför jag älskar den här stranden. Eller var det stranden som kom först och sedan växte tankarna om platserna i mina böcker?
Stranden är vidunderlig.
Himlen är stor och öppen och havet är ständigt i förändring.
Monika
*****
