Jag älskar att cykla. Nu äntligen börjar cykelsäsongen igen.
Jag cyklar kors och tvärs i landskapet. Det går lagom fort. Jag hinner uppfatta naturen runt omkring och jag hinner se både små och stora detaljer.
Hade jag inte rullat omkring så mycket på två hjul så hade jag inte skrivit mina böcker. Märklig tanke, men så är det.
Sommaren för åtta år sedan var nog den sommaren som jag cyklade mest. Det var då jag hittade platsen. På en liten, smal väg fann jag historian om Fry, en flicka i bronsålder.
En sommardag med dallrande värme.
Då ser jag den, skylten som står lite malplacerad i vägkanten. Jag stannar och läser för jag är nyfiken. Alltid nyfiken. Till och med en oansenlig skylt väcker mitt intresse.
På den skylten berättades om bronsålder. Om solen som var så viktig för den tidens människor och om de stora gravhögarna som fortfarande finns kvar i landskapet. Jag tittade mig omkring. Inte hade jag sett några högar.
Men ovanför mig, på en liten slänt, låg tre stora högar. Det var som en uppenbarelse. Där föddes historian om Fry. Äventyret och sagan om en flicka med övernaturliga krafter. En flicka som var utvald av Solgudinnan.
Det tog mig flera år att läsa fakta om bronsålder. En historia som ligger långt borta, 1800-500 f.Kr. Nästan 3 000 år.
Om jag inte cyklat där, om jag valt en annan väg, hade jag då skrivit dessa böcker?
Jag vet inte.
Jag vet bara att vi gör val i livet som har stor betydelse. En liten vägkorsning kan betyda fyra romaner.
Vad hade hänt om jag svängt åt ett annat håll?
Monika
*****
