Böcker av Monika Häägg

Böcker av Monika Häägg
Solbarnet, Månguden, Isvintern, Kungsgården, Jag spelar min roll, Grevens slott,Varulvens spår, Mumiens skatt, Augustimörker, Völvans spådom

söndag 9 februari 2020

Halmstads Kvartersteater - del 15 - EU-projekt och Odens öga våren 1998

Donationen i Gessleland med Halmstads Kvartersteater på Andersberg 1998
Donationen i Gessleland hade premär i början av januari. Den bestod av två akter. Den första utspelade sig på en bensinmack och speglade lite fenomenet med att bensinmackarna förändrats från att bara sälja bensin till att i princip nästan sälja vad som helst. Vi överdrev så klart en aning när det till och med fanns en polisstation, förlossning och arbetsförmedling på macken. I andra akten utspelade sig scenerna i Halmstad och vår lokale rikskändis Per Gessle fick bli den röda tråden.
När nyårsrevyn bara spelat några föreställningar startade vi det stora EU-projektet och arbetet med pjäsen Odens öga som i maj skulle spela i ett cirkustält på Vallås. Pjäsen byggde på sagor ur den nordiska mytologin och ensemblen arbetade med improvisationer som grund för manus. Innan projektet startade hade vi intervjuer med de sökande så att vi såg att de var lämpliga för att vara med i projektet. Deltagarna var arbetslösa ungdomar som vi blandade med vår ordinarie verksamhet och deltagare. Min arbetsinsats innebar administrativt arbete för det stora projektet. Ulf och Åsa S. höll i den praktiska delen. Eftersom jag hade enormt mycket övertidstimmar fick jag dra i bromsen och enbart ägna mig åt PR-arbete, kontorsgöromål och planering inför den framtida verksamheten.
Donationen i Gessleland med Halmstads Kvartersteater på Andersberg 1998
Sista föreställningen av Donationen i Gessleland var den 6 mars. Allt hade fungerat bra och trots allt hade vi en ganska hygglig publiksiffra. En tid in i föreställningsperioden fick Ulf en svår influensa. Det fanns inte en chans att han kunde stå på benen. Som tur var hade vår son Thomas precis varit och sett föreställningen för på nästkommande föreställning fick han rycka in och köra ljuset. Det gick förvånansvärt bra, trots att han bara sett föreställningen en gång innan. Avslutningskvällen var vi hos Madeleine i Oskarström. Hon var en av skådespelarna som under många år bidrog med mycket ideellt arbete både i styrelsen och mycket praktiskt arbete.
Under mars månad hade vi några helgkurser i dans och rörelse med Gilda. Det ingick som en del av vårt EU-projekt och kom alla våra skådespelare till gagn. Det blev som ett extra plus i kanten för alla våra medlemmar.Den våren fortsatte jag att skriva projektansökningar inför framtiden. Att leta och söka projektpengar var något som ständigt pågick under åren på 1990-talet. Det var som en naturlig del av verksamheten, men det tog så klart på krafter och energi. Det hade känts skönt att slippa sådant, men under de här åren blev projekt nästan ett modeord, och värre har det sedan blivit. Att ge pengar till en fast och kontinuerlig verksamhet är inte gångbart i vårt samhälle. Tyvärr innebär projekt en slags ryckig verksamhet. Det går upp och ner och planer på lång sikt är svåra att genomföra.
Under våren hade jag och Ulf också möte med HFAB om vårt bidrag till pedagogtjänst. Vi hoppades att vår stora verksamhet på bostadsområdena skulle göra att de ville fortsätta att ge oss bidrag och kanske också utöka. Jag förde också en diskussion med kulturförvaltningen om kommunens bidrag, som var riktat till Hallands Bildningsförbund. Det fanns en gryende tanke om att kanske koppla bidraget direkt till föreningen. Inte minst budgetarbete skulle på det sättet bli enklare att sköta.
EU-projektet fortsatte hela våren. Bland annat hade vi ett samarbete med ett danskt EU-projekt som besökte oss och där våra deltagare också besökte Danmark.
Den våren kom också Arbetarteaterförbundets teaterlinje i Hällefors på besök och spelade sin pjäs Dokument AF på Andersberg. En av deltagarna var vår skådespelare Petra som utbildade sig till teaterledare. Vi försökte hitta ett sätt att göra en anställning för henne efter utbildningen. Vi var säkra på att en utbildad ledare som hade sin grund och uppväxt i vår verksamhet hade stor betydelse för framtiden.
Odens Öga i cirkustält på Vallås med Halmstads Kvartersteater 1998
Premiären för Odens Öga närmade sig och all tid fokuserade på premiären som ryckte allt närmare. Den sista månaden repeterade pjäsen i Konsums gamla lokaler på Vallås. Vår egen lokal hade alldeles för liten yta för att motsvara den stora scen som skulle byggas i cirkustältet. Samtidigt bjöd jag in medlemmarna till höstens verksamhet. Planerna var redan klara och spikade.

Monika

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar