Böcker av Monika Häägg

Böcker av Monika Häägg
Solbarnet, Månguden, Isvintern, Kungsgården, Jag spelar min roll, Grevens slott,Varulvens spår, Mumiens skatt, Augustimörker

fredag 1 maj 2015

Ariane Wahlgrens stipendiehus i Aten



Herodes Atticus-teatern i Aten

Jag har varit två veckor i Aten.

Två underbara vårveckor med sol och en lagom temperatur för mitt välbefinnande. Inte för varmt, inte för kallt, alldeles lagom.


Ariane Wahlgren på sin terrass med Akropolis i bakgrunden (foto i huset på Drakougatan)

Genom Sveriges Författarförbund fick jag ett vistelsestipendium

i Ariane Wahlgrens hus på Drakougatan i Aten. Ariane var utrikeskorrespondent för Sveriges Radio och vid sin död 1993 testamenterade hon huset till Sveriges Författarförbund. Det är jag väldigt tacksam för.


Den vindlande spiraltrappan i Ariane Wahlgrens hus

Huset ligger, på Philopapposkullen,

högt över den backiga och branta storstaden, med en magnifik utsikt från den soliga takterassen. En liten vindlande spiraltrappa leder upp till taket med utsikt också över Parthenon och Akropolisklippan. Frukost med koltrastsång, små soliga eftermiddagsstunder med en bok, och kvällar med stjärnhimmel gjorde denna resa till en magisk upplevelse.


Den branta trappan utanför Ariane Wahlgrens hus i Aten

Huset delades med Erik Mellgren,

journalist och författare, som var stipendiat för journalistförbundet. En trevlig bekantskap för både mig och min käre Ulf, som följde med under Atenveckorna.


De Kykladiska kvinnofigurerna

Vad hinner man att göra under två Atenveckor?

Mitt historiska intresse fick verkligen sitt lystmäte. Mängder av besök på museum. Givetvis nya Akropolismuseet, Bysantinska museet, arkeologiska museet och det som fick mig att bli extra lycklig, det Kykladiska museet med sina vackra kvinnofigurer i sten.


Haphaestus tempel på Agoran - bäst bevarade templet i Grekland

Staden är full av historiska platser.

Den grekiska Agoran fick givetvis ett besök. Här känns historiens vingslag extra tydligt, här talade Socrates och här samlades de folkvalda. Men en ännu tidigare plats är Pnyx, den första antika folkförsamlingen, med plats för 10 000. Lite oansenlig med bara stenformationer kvar, men ändå så magisk, här stod demokratins vagga. Akropolisklippan och Parthenon, en gudarnas boning, är synlig i alla väderstreck, och givetvis blev det ett besök på den berömda höjden. Zeuztemplet med sina gigantiska kolonner, Kerameikos med sin gamla väg kantad av begravningsmonument, och som den teaterfantast jag är så blev det besök också på Herodes Atticusteatern och Dionysosteatern.


Skuggteater i Plaka

Plaka, gamla stan, är söt med sina vindlande gränder,

men tyvärr fylld av diverse krimskrams, men också mängder av mysiga tavernor. Sista dagen hittade jag också en liten teater i Plaka, som framförde skuggteater. Spännande och kul, trots att jag inte förstod så mycket av grekiskan.


Glyfada utanför Aten

Atens lokaltrafik är både välfungerande och billig.

Det blev ett antal resor till både hamnstaden Pireus, Glyfada och några strandhugg längs kusten.


Fantastisk utsikt från Philopapposkullen

Mycket finns kvar att se,

trots en gigantisk flod av intryck under veckorna.
Jag är hänförd, överraskad och väldigt tacksam att få njuta av Aten i bästa vårskrud.

Tack Författarförbundet och tack Ariane som gav denna gåva till Sveriges författare och journalister.

Monika

1 kommentar:

  1. Tack Monika för din berättelse och en intressant inblick i din vistelseort och -plats!

    SvaraRadera