Någonstans brister himlen, 1947 och Till min allra bästa vän

Jag har den senaste tiden läst och lyssnat på tre ganska olika böcker. De två skönlitterära böckerna Någonstans brister himlen av debuterande Erika Olofsson Liljedahl och Till min allra bästa vän av arbetarförfattaren Maria Hamberg. Under tiden jag läst dessa två böcker har jag också lyssnat till Elisabeth Åsbrinks 1947, som var nominerad till Augustpriset 2016. Men jag finner ändå något gemensamt i dessa tre böcker, de bär alla på ett stort hjärta. Det finns något varmt och beskyddande, en slags känsla och empati för den lilla och utsatta människan. För att riktigt nå in i fackboken 1947 har jag dessutom lyssnat till Elisabeth Åsbrinks egen uppläsning av sin bok två gånger.

Någonstans brister himlen är en historisk berättelse som utspelar sig i slutet av 1920-talet. Den handlar om trettonårige Elis som växt upp i en enkel fiskarfamilj i Bohuslän. En dag försvinner hans äldre syster Signe och en mörk hemlighet avslöjas. Fadern och modern tiger om något som har hänt. Elis ger sig iväg för att leta efter sin syster.

Erika Olofsson Liljedahls berättelse om Elis är en fin berättelse om fiskarpojkens utsatthet och väg till ett nytt liv. En skildring av ett fattigt Sverige och en förändringens tid. En intressant historisk berättelse som berör.

Fackboken 1947 är som en tidslinje med nedslag i korta texter som speglar händelser och beslut under det specifika året. Fredsfördraget i Paris efter andra världskriget, Europas nazister och fascister som försöker samla sig efter nederlaget, Simone de Beauvoir som upplever sitt livs stora kärlek, arbetet i kommittén för att lösa Palestinaproblemet, ett tyskt flyktingläger för barn vars föräldrar mördats av nazisterna, den tioårige Joszef som återvänder till förföljelsernas Budapest och som många år senare blir Elisabeths far. George Orwell som befinner sig på den skotska ön Jura och skriver på sin stora roman.

Elisabeth Åsbrinks bok och text är som en pendel mellan gott och ont. En sammanfattning av händelser som haft stor betydelse för framtiden. Texten är så klar och tydlig och mitt i allt finns också det varma hjärtat. Återigen slås jag av att varje människas öde är unikt, att varje människa och familj som blev utsatt för nazismens förföljelse är unik, och att varje berättelse är en ny berättelse, aldrig densamma. Jag lyssnar två gånger. Jag vet att jag utan problem kan lyssna på denna text fler gånger.

Till min allra bästa vän handlar om Kristina som växer upp på en bondgård i Ångermanland. Som ung i början av 1970-talet åker hon till London för att arbeta som au-pair. I våningen under finns också barnflickan Anabell, en walesisk gruvarbetardotter. De två flickorna blir vänner, en vänskap som fortsätter genom livet, trots att deras liv går åt skilda håll.

Maria Hamberg har en förmåga att teckna miljö och händelser med en stark och tydlig känsla. Jag dras in i texten om den hunsade Kristina och hennes uppbrott från den instängda familjevärlden på gården. Rädslan att lämna gården finns i varje steg hon tar. I London möter hon ett ännu mer utpräglat klassamhälle. Men mitt i all hopplöshet lyser återigen det varma och empatiska hjärtat. Att se den lilla människan och förklara och synliggöra hennes utsatthet.

Tre olika, men väldigt bra böcker.

Monika