Femtio år utan mormor

Min mormor Magna Lundsten (Björk)

Mina första tio år var min mormor extramamma.

Hon bodde i samma hus som mig, och hon fanns ständigt i min närhet. Magna Lundsten, hon som var min mormor. Det var så självklart att hon var en del av mitt liv. Från mitt första andetag hade hon varit min extramamma. Min mamma fanns, hon var också en tydlig del av mitt liv, men mormor var som min alldeles självklara andramamma.

Vi gjorde utflykter

Åkte med bussen till staden, hälsade på hennes vänner, för hon hade många vänner. Vi avslutade ofta med en kaka på Cecils konditori. Det skulle alltid vara något till kaffet. Och så lagade hon mängder med mat. På kvällarna berättade hon sagor för mig. Historier från hennes egen barndom, om troll och den grå tomten, om ormen som stämde träff med hennes egen mamma, min gamlamormor – hon som slet så hårt – bar potatissäckar och födde så många barn. Mormor berättade om hur det var när hon var liten.

Min mormor längst upp till höger, och min gamla mormor längst ner till höger

Mormor var alltid glad.

Jag såg aldrig henne ledsen, trots att jag långt senare förstod hur svårt och olyckligt hennes liv varit.  Så många tragiska händelser. Mammas syster, som dog i lunginflammation, och morfar som dog i en olycka innan mamma var ett år. Det var svårt att bli änka och leva ensam med två små barn. Mamma och hennes bror. Då, på den tiden, fanns inget socialt skyddsnät som fångade upp och bistod när det varken fanns barnomsorg eller barnbidrag. Kallt och fattigt.  Men minnet av min mormor är ändå att hon alltid var glad, förnöjsam, och väldigt social och pratglad.

I dag, den trettonde november är det femtio år sedan hon dog

Jag minns den dagen som om den var alldeles nyligen. Den dagen försvann min mamma, fast jag hade min mamma kvar, så förlorade jag min extramamma.  Ett glädjens och kärlekens ljus som blåstes ut. För första gången i mitt liv fick jag möta döden. Han fanns i min pappas tårar, han som aldrig grät, tidigt på morgonen den där trettonde november, han fanns i det vita lakanet som var lagt över mormors kropp, han fanns i klockan som stannade och han fanns i den svarta fågeln som slog sin näbb mot fönsterrutan.

Men jag minns henne med glädje. 

Fortfarande så tydlig och klar, efter femtio år. Hon gav mig sin historia, hon gav mig varje dag mängder med kärlek och tid, och hon gav mig sagorna. De som gränsade till en helt annan värld.

 

Sången Cecils konditori handlar om min tid med mormor

 

 

I staden fanns det många äventyr, är en saga om min barndomstid med mormor.

Sagan Den grå tomten bygger på mormors sagor och julfirande.

Monika