I rask takt läser jag Linda Olssons böcker.
Jag har tidigare skrivit om
Nu vill jag sjunga dig milda sånger och Sonat till Miriam. Det v
ar min sång omkoltrasten som fick mig att öppna ögonen för hennes böcker. Nu har jag också
läst hennes tredje roman Det goda inom dig. Och jag fortsätter att imponeras av
hennes skrivande.
Det goda inom dig är berättad av Marianne.
En äldre kvinna som ser
tillbaka på sitt liv. Den traumatiska tidiga uppväxten i Sverige, och senare
hennes upplevelser i Nya Zeeland, som format henne till nästan en enstöring. På
stranden möter Marianne en liten pojke som hon kallar för Ika. En trasig själ,
mager och eländig, med autistiska drag. Mellan den vuxna Marianne och Ika
uppstår en mycket speciell relation.
Pojken får henne att tina upp och se att den självvalda isoleringen
kanske ändå kan brytas. Livet består av kärlek och möten mellan människor.
Återigen sitter jag med en fantastisk bok av Linda Olsson.
Hon skriver
vackert och kryper in i bokens gestalter med stor värme. Dessutom är det hela
tiden väldigt spännande. En slags förmåga att inte avslöja för mycket. Det gör
att jag som läsare måste vända blad och fortsätta framåt. En mycket god
egenskap för en bok. Dessutom är ju återigen koltrasten en del av boken.
På biblioteket väntar nu Lindas senaste roman I skymningen sjunger
koltrasten.
Monika
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar