Sorgens förvirring av Laurence Tardieu

Förra året läste jag Eftersom ingenting varar av Laurence Tardieu. En roman som jag fick en stark upplevelse av. Det är därför jag med stor spänning har läst andra romanen av Tardieu, som översatts till svenska, och nyligen utkommit. Det är härliga Oppenheim förlag som fortsätter att ge ut fler romaner av den duktiga franska författaren. Översättningen är gjord av Thérèse Eng.

Boken är självbiografisk och skriven av dottern Laurence. Hon som efter många år bryter tystnaden. År 2000 döms hennes far, som är chef för ett stort franskt företag, för korruption och hamnar i fängelse. Samtidigt får moderna besked att hon har en hjärntumör och är obotligt sjuk. Under det år som fadern sitter i fängelse dör Laurence moder. Men tystnaden har lagt sig över detta. Fadern vill inte prata om vad det var som hände. Han avtjänar sitt straff och åren går, men han vägrar att prata med sin dotter. Till slut bestämmer hon sig för att skriva en bok. Laurence vill berätta om vad det var som hände. Men fadern ber henne att vänta tills han är död. Hon lyssnar inte på honom. Hon skriver ändå och hon skriver till honom.

Sorgens förvirring känns som ett långt tal till fadern. Som att Tardieu äntligen får säga allt det där som kvävts och grävts ned i livets jord. Återigen sätter denna författare ord på känslor som är svåra att uttrycka i texter. Jag blir återigen väldigt berörd av det hon skriver. Ser hur komplicerat livet är och hur svårt vi har att kommunicera med varandra. Att vara raka och verkligen säga det vi tycker och tänker. Så mycket lättare det vore om vi öppnade och gav uttryck för våra tankar. Laurence och hennes familj lever och växer upp i en mycket borgerlig och tillknäppt värld. Med strikta regler och koder. Författaren bryter upp från denna låsta tillvaro. Hon vill inte leva i den världen. Det vill inte jag heller. Den är fylld av rädsla. Men vi som läser har något att lära.

Monika