Min första roman som jag läst klart i år blev Pojkarna av Jessica
Schiefauer. En ungdomsroman som jag tänkt länge att jag skulle läsa. Den utkom
2011 och fick samma år Augustpriset.
Pojkarna handlar om de tre flickorna Kim, Bella och Momo. De smyger
omkring i skolan och försöker undvika pojkarnas trakasserier. Det är bara på
fritiden tillsammans som de vågar vara sig själva. Momo odlar och har ett eget
växthus. Runt detta samlas vännerna och fantasin flödar. Det är maskerader där
de blir något annat än den person de är. En dag anländer en mystisk växt. En
blomma som visar sig ha märkliga krafter. På kvällar och nätter förvandlas
flickorna till pojkar. De blir flickor i pojkars kroppar.
Den här boken tycker jag verkligen inte är en ungdomsroman. Jag tror
man måste vara vuxen och levt igenom ungdomstiden och kanske också få en hel
del livserfarenhet för att fullt ut förstå vad det är som händer. Visst den
handlar om barn och ungdomar och den är väldigt hyllad, men vad säger en
fjortonåring om boken? Jag vet inte, men jag gillar den. Det är en stark
skildring av det komplicerade livet som det innebär att växa upp med problem
att hitta sig själv, att våga vara sig själv. Jag vågade inte vara mig själv
när jag var fjorton år. Det tog lång tid om jag ens nu, som snart sextioåring,
är mig själv. Tveksamt. Men jag är bättre på att vara mig själv än jag var då.
Romanen har också blivit teater och spelas under vintern på turné med
Riksteatern.
Monika
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar