Min kamp av Karl Ove Knausgård

Jag har läst första delen i Karl Ove Knausgårds långa bokserie: Min Kamp. Den består av 6 delar och har nog känts som ett gigantiskt projekt att ge sig in i. Men jag startade med första och tänkte att jag får se om det blir någon mer del. Man behöver faktiskt inte läsa alla delar bara för man startat med den första.

Min kamp är en historia som verkar vara mer eller mindre självbiografisk. Den kallas dock för autofiktiv, vilket väl betyder att den inte är helt sanningsenlig. I första delen får läsaren följa den unge Karl Ove och hans uppväxt med framförallt fadern som han inte har så mycket positiva minnen av. Historian kretsar runt faderns död med en detaljrik beskrivning av Karl Oves praktiska sysslor inför begravningen.

Berättelsen är ett i detalj utlämnande av både sig själv och släktingars liv och leverne. Vad jag kan förstå är inte ens namnen ändrade. Det är en långsam berättelse med ibland lite väl mycket ”transportsträckor”. Men det är kanske också det som gör boken till en stor läsupplevelse. Ibland tröttnar jag nästan på att läsa om hur huvudpersonen dricker vatten från ett dricksglas som han sedan ställer på diskbänken eller hur han beskriver duschmiljöer eller fisken som långsamt steks i stekpannan. En av höjdpunkterna i boken är dock Knausgårds möte med den norske poeten Olav Hauge. En fantastisk historia där han verkligen fångat Hauge i sin egen miljö i Ulvik. Just där blir jag nog som mest imponerad. Inte minst för att Hauge är min favoritpoet. I ett blogginlägg från 2011 skrev jag om Hauge och boken Det stora självporträttet av Carl-Göran Ekerwald.

Inledningen av Knausgårds roman är också väldigt mäktig och knyts sedan ihop i slutet av boken.

Jag kommer absolut att läsa andra delen.

Monika