Inkomstklyftor i Malmö

Det finns många arbetslösa i Sverige. Ett trist faktum som inte bara är siffror utan också en tragedi för alla som är drabbade.

Malmö är nog en av de värsta regionerna. Sysselsättningsnivån ligger konstant 11-14 procent lägre i Malmö än i riket i stort. De senaste åren har andelen personer i arbetsför ålder som inte arbetar eller studerar ökat från 13,9 till 24,3 procent. Alltså nästan var fjärde person i Malmö har inget arbete.
Det är mycket problem i Malmö och jag kan tänka mig att de beror på arbetslösheten.

Enligt en rapport som har tagits fram av Tapio Salonen, professor i socialt arbete vid Malmö högskola lever 12 000 människor helt utan att ha någon officiell inkomst.

Malmö är en av Europas snabbast växande städer och en social smältdegel. Inkomstskillnaderna ökar också kraftigt. Den bäst ställda tiondelen får det allt bättre medan den sämst ställda tiondelen får det allt sämre. Skillnaderna är större i Malmö än i övriga Sverige.
Tapio Salonen säger att ”man måste synliggöra alla Malmöbors levnadsförhållanden och underlätta för dem att få sina rättigheter tillgodosedda”.

 När jag läser den här rapporten så blir jag väldigt illa berörd. För samtidigt som siffrorna för arbetslösheten stiger och människor står utanför det sociala trygghetsnätet så drar vi ner på antalet tjänster i äldreomsorgen, vården, skolan och förskoleverksamhet. Vi får det sämre i den service som samhället erbjuder samtidigt som de som har det allra bäst fortsätter att få det ännu bättre.

 Det är inte de arbetslösas fel att de är arbetslösa. Det är inte de sjukas fel att de är sjuka. Det är istället brist på anställningar och tur med sin hälsa som styr vilket sorts liv vi får leva. Skall vi verkligen ha ett sådant lotteri?

"Det är synd om människorna" hade Strindberg sagt. Bilden är på Indras dotter ur Ett Drömspel. En av scenerna som ingick i föreställningen Godafton Herr Strindberg som jag regisserade 2006.

 Läs mer om Tapio Salonens rapport på Skånskan.se

Monika