Världen, en plats som vi måste ta hand om.

L. har varit provläsare av mina manus sedan jag skrev den första boken, Solbarnet. Hon är en flicka som läser mycket och det har varit spännande att höra vad hon har för synpunkter på det jag skriver. Hennes positiva bemötande av mina böcker har gett mig stor glädje!

Nu går L. i 7:e klass och under våren fick jag ett meil från henne med en fråga om jag ville läsa ett manus som hon hade skrivit. Så klart svarade jag ja! Hon ville få lite synpunkter och kritik och det var med stor glädje och nyfikenhet som jag läste hennes ord.

Manuset handlar om "Världen, en plats som vi måste ta hand om".
Ett ämne som förmodligen inte så många ungdomar i 7:an skulle välja att skriva om. Men L. är en ovanlig flicka. En flicka som tänker och funderar mycket. En flicka som funderar och drar egna slutsatser.
Texten handlar om krig och miljöförstörelse. I texten finns både hennes egna påhittade historia om barn i krig men också ett berättande om både första och andra världskriget och hur det har påverkat människor. Ett mycket starkt berättande.

I efterordet skriver hon så här:
"Med den här boken vill jag att folk skall förstå vad krig gör. Det ödelägger och dödar. Är det inte orättvist att vissa människor har det jättebra medan andra svälter och inte har någonting? Vi alla människor måste hjälpas åt att hjälpa andra som behöver det. Kan man stoppa alla orättvisor? Det går nog inte men man kan åtminstone minska dem. Alla människor är lika mycket värda, alla har rätt till utbildning, mat, läkarvård o.s.v. Men alla får inte det. Majoriteten av världens befolkning har inte vad det har rätt till. Det är bara en liten del som har det. Alla kan vara dåliga eller bra människor, oavsett vilken religion man har. Man kan inte säga att den och den inte kan vara en dålig människa bara för att den har en viss religion. Alla kan vara dåliga, alla."

Texten är kloka ord från en mycket ung flicka. Bilden är en mycket gammal sol som går ned i havet.En kontrast som ändå har ett samband.
L. skall skicka sitt manus till förlag.
Jag hopppas verkligen att det blir utgivet!

Vem av mumintrollen är du lik?

Eva Swedenmarks värld tipsade om en kul quiz genom Barnens Bokklubb. Vilken figur i Muminböckerna är du mest lik?
Jag provade att svara på de 7 frågorna och upptäckte att jag var mest lik Snusmumriken. Han är en av mina favoriter så jag blev ganska nöjd. Men är jag verkligen mest lik honom?
Jag är faktiskt lite förundrad över det!

Det kom mig att tänka på att jag för många år sedan skrev ett teatermanus på historian om Mumintrollens Jul. På den tiden (90-talet) så levde fortfarande Tove Jansson och jag fick tillåtelse av henne att skriva manuset. Det enda hon begärde i ersättning var att manuset skulle arkiveras hos henne.
Däremot hade hon släppt ifrån sig rättigheterna till bilderna av hennes figurer. Därför var det mycket noga med hur vi utformade dräkterna till mumintrollen och deras vänner. Vi fick fotografera och skicka in resultatet för godkännande. Ett Mumintroll på affischen kunde vi inte ha eftersom vi då hade fått betala dyra rättigheter.
Det blir det inga bilder till detta inlägg. (Det kan ju bli en dyr historia att låna bilderna!!)

Det blev emellertid en väldigt uppskattad föreställning. Biljetterna var slutsålda långt innan premiär.

Kinesiska Draken av Kim M Kimselius

Nu har jag läst ytterligare en spännande ungdomsbok.
Kinesiska Draken av Kim M Kimselius.

Kimselius är en mycket produktiv författare som skrivit 12 fristående böcker i äventyrsserien om Theo och Ramona. (I augusti utkommer 2 nya böcker i denna serie) samt 2 böcker i serien om Kimberlie och Andy på Nya Zeeland.

I Kinesiska Draken, som är den 12:e fristående boken, förflyttar sig Theo och Ramona till det historiska Kina. Qindynastin ca. 200 f.Kr samt Tangdynastin ca. 600 e.Kr.
Kimselius använder historiska fakta i sina böcker och på ett mycket spännande sätt knyter hon in sina huvudkaraktärer i den historiska verkligheten.
De båda ungdomarna, får på ett dramatiskt sätt, möta kejsare Qin Shi Huangdi som lät bygga den Kinesiska muren och den berömda terracottaarmén samt kejsare Wu som inte skydde några medel i sin strävan efter makt och evigt liv.
Det är två skrämmande personer och boken är både spännande och ibland riktigt otäck.
Kim knyter snyggt ihop de bägge dynastierna och avslutar böckerna med stor dramatik.

I slutet av boken finns också en bra lista med historiska fakta där vetgiriga läsare direkt får svar på både årtal och händelser.

Jag ser fram emot att läsa Theos Pompeji och Boudicas strid mot Romarna som utkommer i augusti i år.

Tagetes och tomatplantor

Tagetes är en blomma som jag sådde och planterade ut varje år. En gul, tacksamt växande och blommande liten planta som varar långt in på hösten.
I år har jag varit lat och inte sått några frö. Jag sparar alltid en laddning med frö från blommorna innan jag plockar bort dem på hösten. Men i år har det inte blivit någon sådd.
Så glad jag blev när jag istället fick ett helt gäng med plantor av min svärmor. Nu kan jag fylla rabatterna med de tacksamt blommande växterna.
Tillsammans med Tagetes fick jag också ett gäng med tomatplantor från Ulfs syster.

Nu blir det både blommor och grönsaker!

Rabarbersoppa

En dag med allehanda göromål. Trädgårdsarbete som bestått av att jag grävt upp en hel mängd med påskliljor. De får nu ligga och torka och sedan klipper jag av den vissna blasten och sparar lökarna.
Jag har också städat en liten lekstuga som numera används som trädgårdsskjul. Där förvarar jag ute-möbler och under sommaren alla lökar som jag gräver upp. Den här lilla röda lekstugan byggde min pappa till sina barnbarn när de var små. Det äldsta barnbarnet tyckte att morfar skulle bygga en helikopter istället så därför fick stugan heta "helikopterhuset". I början hade den t.o.m. roderblad på taket. I fantasin kunde man se hur huset lyfte och flög i väg.
Nu är den älskade morfar borta sedan fem år tillbaka, men huset står kvar.

I kväll har Ulf kokat rabarbersoppa med kanelstång. En gammal god maträtt, som han har trevliga minnen av från somrarna hos sin mormor.
Jag sitter på altanen och läser Kinesiska draken av Kim M Kimselius.

Mammas födelsedag

I dag är det min lilla mammas födelsedag. Hon skulle fyllt 85 år om hon levt men det är snart 4 år sedan hon drog sitt sista andetag. Då fanns jag där hos henne och höll henne i handen.

För fem år sedan när hon fyllde 80 år var vi på Wallmans Salonger i Köpenhamn. Det var en mycket trevlig kväll och hon uppskattade verkligen att bli firad. Hon fick resa sig upp och vinka till alla glada gäster i publiken och hon sa att hon kände sig som en drottning. Det var ändå en svår dag för henne. Det var första gången hon firade sin födelsedag utan min pappa. Han hade bara varit borta i en månad och vi ville försöka göra hennes födelsedag till en glad och lycklig dag ändå.
Det blev det. Inte kunde jag då ana att ett år senare fick jag mata henne. Det var hennes sista födelsedag. En liten tid senare lämnade hon detta livet och återvände till den evighet som inramar den korta tiden som kallas för livet.

Zäta och sjukhusets mörka hemlighet

Så härligt det är med lite sommarvärme. Känns skönt att kunna gå ut och inte behöva att bylta på sig en massa tröjor och vantar. Nu är syrenerna på väg att slå ut och det är lite senare än vanligt. Dessutom står både påskliljor och tulpaner och blommar för fullt i rabatterna.

Jag har läst en spännande deckare för barn, Zäta och sjukhusets mörka hemlighet av Elsie Petrén. Den är första delen i en bokserie om Zäta.
Den 12-åriga flickan Zäta råkar ut för en olycka och blir inlagd på sjukhus under en längre tid. Hon kämpar med sin allvarliga skada och sliter hårt för att ta sig tillbaka till ett normalt liv igen. Men på sjukhuset händer det också mystiska saker. Mediciner blir stulna och TV-apparater försvinner.
Zäta är en handlingskraftig flicka som löser mysteriet och kämpar sig tillbaka till ett nytt liv.
Boken är välskriven och spännande. Mycket trevlig läsning för barn som är ungefär 9-12 år.

På cykel till Stora Bokbytardagen

Vilken underbar tanke; att byta böcker!
Jag cyklade, i den härliga sommarvärmen iväg ned till torget i Halmstad, efter lunch. Hallandspostens kulturredaktion hade nappat på idén med Stora Bokbytardagen och under några timmar mitt på dagen fanns de där och administrerade själva bytet.
Ett fint smörgåsbord med intressanta böcker var upplagt och sedan var det bara att lägga sina egna böcker till de övriga.
Skoj!
Efter att jag noggrant fingrat och läst på ett antal böcker tog jag med mig hem Den amerikanska flickan av Monika Fagerholm och Laterna magica av Ingemar Bergman. Två böcker som har funnits på min att-läsa-lista. Nu finns de också i min bokhylla

Stora bokbytardagen

Härligt! Vi har äntligen fått lite värme här på den Halländska slätten. Det är knappt jag tror det är sant. Tveksamt lät jag vantarna ligga kvar hemma under morgonpromenade med hunden. Fram tills nu har jag haft ett par liggande i fickan för säkerhets skull och de har ofta blivit använda. Men nu är värmen här och jag myser i den ljumma luften.
I morgon är det Stora bokbytardagen. En mycket trevlig händelse som spridit sig som en löpeld över vårt avlånga land. Här i Halmstad ordnar den lokala tidningen Hallandsposten några timmars byt-möjlighet på torget mitt i centrum. Där får jag göra ett besök och se om det kan bli något bra byte. Sedan blir det nog också en runda till biblioteket och därifrån brukar jag inte komma utan en och annan bok i bagaget.

Nattfåk - en bok som tar tag i läsaren

Dagarna springer med en faslig fart. Den efterlängtade sommarvärmen håller sig borta och det har fallit en hel del regn och det skall nog komma mer i närmaste veckan. Jag har passat på att utföra en del välbehövligt städarbete. Vissa saker skjuter man gärna framför sig men med trist uteväder så fanns det inga ursäkter längre för att inte ta tag i det igengrodda huset.

Lite läsning har jag ändå hunnit med. I går blev jag klar med Nattfåk av Johan Theorin. En kriminalroman som var helt i min smak. Den lite mystiska känsla som hela tiden lurar i boken gör att det är svårt att släppa den ifrån sig. Den balanserar på gränsen till det övernaturliga och pusselbitarna faller snyggt på plats i slutet. Jag har redan bokat in mig på Theorins senaste, Blodläge men såg att det var 14 före mig i kön på biblioteket. Inte så underligt med tanke på hur bra Nattfåk var.

Det har varit bra att läsa något mer lättsmält som omväxling. Johan Theorin har ett enkelt men väl fungerande språk. Älskar böcker som tar tag i läsaren och sedan inte släpper förrän sista raden är läst. Det är läsning när det är som bäst!

Tre ungdomsböcker

Det har varit en regnig och gråmulen helg i Halmstadstrakten, som gjord för inomhusaktiviteter. Då passar det att läsa böcker. Tre ungdomsböcker har varit på min att-läsa-lista och det blev en skön lördag med lite mer lättläst än den tunga boken om Lodz som jag kämpat med under några veckor.

I dag har jag också gjort ett framträdande med min kör och jag får säga: att sång är en skänk från ovan. Efter ett sångpass är kreativiteten och glädjen på höjdpunkt och till och med solen tittade fram en liten stund, mellan molnen.

Det är tre mycket spännande och trevliga ungdomsböcker som jag läst. Hemligheter av Eva Swedenmark och Egna spår samt Spår i snö av Emma Vall. (Eva Swedenmark är en av tre författare som döljer sig bakom författarnamnet Emma Vall, övriga är Maria Herngren och Annica Wennström.)
Alla tre handlar om barn som befinner sig i familjer som är i någon form av upplösning. Jag tycker att de fångar bra svårigheterna som ett barn kan få utstå när föräldrarna är på väg att gå åt skilda håll. Barn som med både förstående och oförstående ögon ser sina föräldrar förvandlas från den kärleksfulla mamman eller pappan till två personer som nästan totalt glömmer bort att barnen påverkas av de vuxnas problem.
Egna spår och Spår i snön är också spännande deckare. Där barnen löser mysterier och hjälper till att avslöja bovar. Tredje delen om barnen Sunna och Sixten Dolt i färg utkommer nu i dagarna.
Jag kommer nog att plocka med mig ytterligare en och annan bok av dessa författare när jag besöker biblioteket. De har under ett antal år bidragit med många utgivningar, så det finns mycket att välja på.

Avslutat De fattiga i Lodz

Jag har under de sista veckorna haft en låg aktivitet på mitt läsande. Flera av dagarna har jag inte läst något alls. Då och då uppstår sådana perioder. Det har varit mycket andra aktiviter och jag har kännt mig en aning pressad i mitt arbete med Isvintern. Jag har också varit delvis på resande fot.

För några dagar sedan avslutade jag emellertid De fattiga i Lodz av Steve Sem-Sandberg. Jag hade väntat i många månader i bibliotekets långa kö och nu har det äntligen varit min tur. De nästan 700 sidorna är en tung läsning. Jag visste att det var så. Jag har i perioder läst mycket om gettot i Lodz och dessutom dramatiserat Zenia Larssons bok, som handlar om hennes egna upplevelser från den tiden. Men trots detta blir jag återigen slagen av den grymhet och fullständiga avsaknad av empati som präglade tyskarnas behandling av judarna.
Ändå är det hoppet som är ledstjärna i boken. Att aldrig ge upp, mycket starkt symboliserat i de sista sidorna där en undangömd och kvarglömd människa med mycket stark vilja överlever fram till dagen när ryssarna tar över. Att i det ögonblicket bli skjuten ger en stark sammankoppling med vad som hände i gettot när det i augusti 1944 tömdes och samtliga deporterades till förintelseläger. Bara några få överlevde. Det enda jag har att invända mot boken är att texten är onödigt krångligt formulerad. Gång på gång får jag läsa om meningar för att få ett sammanhang och detta gör att drivet i läsningen saknas.
Sammanfattningsvis vill jag ändå ge berömmelse åt den starka texten och det arbete som Sem-Sandberg lagt ned på en mycket omfattande bok.