Hur blir du av med maskrosor i gräsmattan?

Jag har under många år kämpat med att försöka ta bort maskrosor ur gräsmattan. Jag har nästan varje säsong legat på knä och plockat de utslagna blommorna för att de inte skall bli nya frön som sprider sig. Någon kemisk bekämpning har jag inte provat, förmodligen effektiv, men inte så bra för miljön. Så tyvärr har jag inte lyckats – inte förrän denna vår.

Det har hela tiden verkat som att maskrosorna, trots mitt ihärdiga arbete, bara blivit fler och fler. Missförstå mig inte, jag tycker att maskrosen är en vacker blomma, men den har en tendens att vilja ta över gräsmattan och till slut finns där inget gräs utan bara maskrosplantor. Mellan plantorna brukar det också bli en del mossa.

Vad är det då jag gjort annorlunda den här våren, jo jag skaffade mig en maskrosupptagare. Så här ser den ut.

 

Inte så dyr, men väldigt enkel och effektiv. Det är bara att gå runt och plocka upp plantorna och hela den långa roten som oftast är flera decimeter ner i jorden. På en ganska blygsam arbetstid hinner jag få bort mängder av plantor och blommorna har inte haft en chans att sprida sig. Jag tror jag har vunnit maskroskriget. Kanske får jag plocka en och annan planta då och då, men någon större maskrosodling har jag inte längre.

En billig och bra investering.

Monika

Vatten och salt av Sofie Trihn Johansson

Jag har tidigare skrivit om Halvblod av Sofie Trinh Johansson. Nu har jag också läst hennes debutbok Vatten och salt som utspelar sig i 1910-talets Varberg.

Boken handlar om Vilhelm som studerar till läkare hos den något annorlunda äldre doktorn Frank Tingéus med egen praktik. Läkaren tar emot stadens mindre bemedlade innevånare. På söndagarna skall Vilhelm helst hålla sig borta för då utför Frank en del förbjudna behandlingar. Vilhelm rör sig i stadens överklass och en dag möter han en rödhårig skönhet som visar sig vara en mycket mystisk person.

Det här är en annorlunda roman mot de vampyrhistorier som jag tidigare läst av Sofie. Författaren har gjort ett bra arbete med research om den tidens Varberg och inte minst det sanatorium för TBC-sjuka som låg i Apelviken. Romanen är en spännande kärlekshistoria och skriven som en hyllning till staden Varberg, som också är Sofies hemort. Hon är en driven historieberättare, som håller sin läsare i ett spännande grepp.

 

Monika

Hallands författarsällskap

I Halland har vi ett författarsällskap. I går var det årsmöte i denna förening som knyter samman olika författare i det avlånga Halland.

Vi samlades först i Laholms Bokhandel. En av de mysigaste bokhandlare i Sverige.

 

Diana och Stefan som driver bokhandeln är verkliga eldsjälar för bokens bevarande och spridande. De berättade om sin fina bokhandel och alla spännande aktiviteter och författarkvällar som görs i butiken. En kulturens bärare på en liten ort. De är inte ens främmande för att hålla Bokbytardag i sin butik.

Sedan blev det en liten konstrunda i Laholms innerstad. Avgående ordförande Roland Andreasson guidade bland den offentliga konsten.

Vi avslutade sedan med årsmöte och dukat fikabord vid ryggåsstugan Ebbaredsstugan i stadsparken. Vädret var som gjort för utomhusvistelse. Verksamheten för år 2012 godkändes och ny styrelse valdes. Det blev ganska många nya ledamöter. Roland Andreasson avgick efter, hör och häpna, trettio år som drivande i föreningen. Ny ordförande blev Anna-Pia Åhslund och sedan blev jag invald som ny ledamot. Det skall bli spännande att arbeta i denna författande och skrivande förening.

Anna-Pia avtackade Roland med blomma, hotellvistelse på hotell Gästis i Varberg och en nydiktad sång på melodin ”San Francisco”.

Monika

Vän med Halmstads Kvartersteater

I onsdags var jag med och startade Kvartersteaterns vänner. En stödtrupp till en väldigt aktiv teaterförening här i Halmstad. Varför vill en teaterförening ha stöd och hjälp?

Det finns mycket praktiska sysslor på en teater. Det är långt ifrån allt som sker på teaterscenen. Förmodligen sker det mesta utanför scenen. Det skall göras scenografi, kläder, smink, ljus, ljud och inte minst skall det göras PR och säljas biljetter. Sedan behövs det, så klart, väldigt mycket ekonomisk hjälp.

Då behövs det vänner. Entusiaster som bär ett eller flera strå till den stora teaterstacken. Tillsammans kan vi skapa och stödja. Tillsammans är vi starka.

 

Om du är intresserad att bli Kvartersteatervän och stödja den stora teaterverksamheten så gå gärna in och läs om föreningen och bidra med ett stödmedlemskap. Du väljer sedan själv om du vill vara en aktiv eller en passiv teatervän. Alla är lika välkomna!
Som vanligt när vi möts, måste det bli den obligatoriska fikan, inget möte utan!

Monika

Jag spelar min roll - i augusti kommer boken

Så blir det då en ny roman som kommer ut i år. Trodde knappt det själv ett tag. Min femte bok, för första gången en roman som inte utspelar sig i bronsålder, fast lite historisk är den ändå. Mer nutidshistoria, hundra år är inte så länge sedan, en liten vindpust i den stora evigheten.

Vad handlar då denna bok om?
Jag spelar min roll är berättelsen om Elvira, flickan som åker med bussen till skogen. Hon som lyssnar på markens barn och trädens andar. De som klättrar med mjuka rörelser, de som berättar hemligheter som för länge sedan är glömda.
Den är också berättelsen om Josefina Andersdotter, sömmerska och fattighjon. Hon som levde i skogen för mer än hundra år sedan. Kvinnan som talade med de små.

Men det här är framförallt berättelsen om Fetto, flickan som går genom skolans korridorer utan att finnas. Hon som skriver i sin hemliga bok.  Flickan som varje dag är ingenting, men ändå möter en ängel.  

Kort beskrivet är Jag spelar min roll är en roman om kärlek och sorg. En roman om hur det är att vara utplånad till ingenting. Att alltid spela rollen av det som plågoandarna vill att jag skall vara, att aldrig gå säker, att aldrig känna sig trygg. Men den handlar också om att i mörkret finns ändå ljuset och att en dag kan allt förändras.

Jag spelar min roll är en skymningsroman, en kortroman som du kan läsa på en kväll. En bok istället för en film. Som en lång novell.

Glad och nöjd konstaterar jag att omslaget är väldigt vackert, tack Thomas Häägg du är en fantastisk bildskapare. Nöjd också över att i augusti kommer Jag spelar min roll och i november blir den teater. Ganska nöjd för övrigt. Ganska nöjd? Jo, det är roligt att boken kommer att finnas, men helst vill jag släppa den och säga: Här är den, läs den om du vill! Sedan kan jag stänga dörren och fortsätta skriva, sjunga, dansa, måla, spela teater. Det andra runt ett boksläpp, boken skall ju promotas och säljas, är jag inte så intresserad av.

Monika

Hur gör människan när den söker sina rötter - att släktforska

Kyrkoarkiv, folkräkningar, fångregister, husförhörslängder. Nästan allt finns att söka på nätet. Du kan sitta hemma i din egen lya och söka. Du kan också ge dig ut på en Rotresa.

Det gjorde jag häromdagen. Jag följde med min mans föräldrar till hans morfars fars rot. Där han var född och uppvuxen. Så småningom flyttade han med hela sin familj till Halmstadstrakten och där slutade han också sitt liv.

Just den här roten finns i Fjärås, Tostared, Hjelm och Hajom, på gränsen mellan Halland och Västra Götaland.

Vi stannade först på Fjärås Bräcka. Ett naturfenomen från istiden. Där växte Backsippor. Högt uppe på åsen och med utsikt över sjön Lyngnern. Vänder man sig åt andra hållet syns Kungsbackafjorden.

Mina svärföräldrar var guider. Det hade varit på Rotresa förut och berättade om bygdens folk. Vi såg citronäppelträdet som stod vid torpets plats. Det enda som idag vittnar om var morfars far växte upp.

 

Vid Tostareds kyrka stannade vi och betraktade några nya gravkullar. Människor som mina svärföräldrar mött på sin förra Rotresa. Nu låg de i kyrkans jord. På samma område som morfars farfar. Den gamle mannen som på ålderns höst flyttade till sin son i södra Halland, men som inte trivdes utan återvände till ålderdomshemmet. En morgon ramlade han i trappan och bröt nacken. Så slutade hans liv.

I naturen hittade jag inte bara Backsippa utan både vackraste vitsippsbacken och sedan...

 

...neg blåsippan och sa att nu är våren här.

Allt avslutade med middag på Laxbutiken i Heberg utanför Falkenberg.

 

Den rekommenderar jag om du är på resa genom Halland. Bra matställe vid E6:an.

Så varför inte göra en Rotresa i sommar. På en sådan resa hittas inte bara människans rot utan också blommornas.

 

Monika

Viltsnok och Galleri 70

Vissa dagar består nästan enbart av intryck. Från morgonens naturupplevelse till eftermiddagens konstutställning. I sådana ögonblick är det som att jag själv lyfter en aning från marken. Som att jag blir lite lättare, lite lättare att bära mig själv.

Jan Linderoth - en favorit med starka färger i sitt uttryck

Viltsnok är Konstliv baklänges. Kreativt tänkt och skapat. Som ett komplement till den Halländska konstrundan under Himmelsfärdslånghelgen. Viltsnok finns på en rad platser i Halland, men en hel del är samlat på Galleri 70.

Ulrika Steijner Olssons "hörna" på Galleri 70

 

Viltsnokarna är konstnärer som skapar, men inte får plats i den mer officiella konstvärlden. Duktiga konstskapare som ändå inte får en duglighetens kulturstämpel i pannan.

Men vilken kraft som frodas i dessa konstnärer!

Fotograf Bo Strömberg - en favorit

Och överraskad blev jag. Inte bara av konstens skaparkraft utan också av en liten överraskning som jag fick med mig hem. Jag fick välja ett konstverk.

Det blev en skapelse av Ulrika Steijner Olsson som ofta arbetar med drivved och en del återvinning.

Konstverk av framgrävda porslinsskärvor av Ulrika Steijner Olsson

 

Skärvorna av keramik har hon grävt fram i en backe strax intill Kulturhuset i Halmstad. Det hus som en gång i tiden var en folkpark med dansande, glada människor. Nu ett hus med mycket teater och dans. Ett och annat porslin gick i kras på den gamla folkparkstiden och ”skräpet” kastades i en backe ner mot Nissan. Där har Ulrika grävt fram skärvor som nu blivit konst med en liten poetisk text. Så här diktar Ulrika på en vidhängande lapp:

”I jorden låg vi gömda   

länge borta och glömda   

Gulnade skärvor utav festens rus  

när regnet föll såg vi åter dagens ljus”

Nu står ”skärvorna” hos mig. 

Modesty Sofronenkoff (Galleri70 stora eldsjäl) och Ulrika Steijner Olsson slår in min överraskning

 

Monika

Why not och Sex Pistols på hotell Östra Stranden

Why not är en teaterpjäs som har premiär den 13 juni på Kulturhuset i Halmstad. Pjäsen spelas av Halmstads Kvartersteater. Regi Ulf Häägg och manus av Peter Björk (som för övrigt har skrivit många manus bl. a till pjäsen om Solbarnet som spelade förra sommaren).
 

Bild från Sex Pistols konsert på hotell Östra Stranden 1977

Den 15 juli 1977 hade det engelska punkbandet Sex Pistols premiär på sin Skandinavienturné (samtidigt som de var i landsflykt från Storbritannien) på hotell Östra stranden i Halmstad. Det hotellet passerar jag varje dag på väg till min underbara strand.

Hotell Östra Stranden

Byggnaden är sig lik. En funkisbyggnad som en gång i tiden var en Konsumbar för strandgäster. Då 1977 också ett disco. Numera bara ett stillsamt hotell med en liten restaurang.
1977 kom också punken till Halmstad.

Bild från repetition av pjäsen "Why not"

Teaterpjäsen Why not handlar om några ungdomars liv under det där speciella året. Hur var det att leva i Halmstad på den tiden? Ja, kanske får vi svar i denna teaterföreställning. Det utlovas mycket musik från 1970-talet. Kul och nostalgiskt!

Fyra föreställningar är planerade 13-16/6.

Och, jo Ulf Häägg är min make sedan 1978, om någon undrar. Läs mer om pjäsen på Kvartersteaterns websida.

Monika  

Processen av Franz Kafka

”En av de främsta tolkarna av människans utsatthet i en absurd värld”. Ett citat om romanen. Eller "bara väldigt jobbig att läsa"? Det andra påståendet är jag själv som läsare, för jag vet inte vad jag skall tycka. Somnade ideligen från bokens text och fick verkligen kämpa för att ta mig fram till slutet. Ibland slutar kapitlen ofullbordade. Det känns hela tiden som att det måste komma något mer. Så är det väl kanske, Kafka hade inte avslutat romanen när den gavs ut några år efter hans död.  

Men Processen är en av Kafkas främsta romaner. Berättelsen kretsar kring Josef K som en dag häktas utan att få veta vad han står anklagad för. Romanen igenom får vi följa hans väg genom rättsväsendets irrgångar och den alltmer absurda hanteringen av hans fall. Själva motivet för romanen är förmodligen människans utsatthet och ångest. Att bli hanterad av en makt som nästan osynlig gör det omöjligt att finna någon rättvisa, eller att bli frikänd.

När jag avslutat denna klassiska roman funderar jag över vissa frågor. Är det en dröm? Är det Kafkas fantasier som tar sig på snirkliga vägar genom texten? Analyser av denna roman har gjorts i det oändliga, så något sådant försöker jag mig inte på. Jag läste den för att jag var nyfiken. Jag avslutade läsningen för att jag är envis. Däremellan fann jag något som nog inte passade mig. Kanske skall jag läsa den igen, bara för att se om jag tycker annorlunda.

Monika

Letar miljö till film

Jag är producent och regissör för en teaterpjäs som har premiär i november. Pjäsen heter Jag spelar min roll och i föreställningen ingår några filmade inslag. Snart är det tid för att filma. Det skall vara rätt årstid, som är tidig sommar och nyss utslagna träd och blommor.

På första maj var jag och letade miljöer till filmerna. Jag gick en härlig promenad vid sjön Skällåsen och Danska fall som ligger i Simlångsdalen.

 

Miljöerna var till och med bättre än vad jag hade tänkt. Än så länge är det inte några utslagna träd, men jag kan tänka mig hur fantastiskt vackert där kommer att vara när bok, ek och de andra lövträden är utslagna.

I slutet av promenaden besökte jag en plats där en gång i tiden stod en backstuga. Hilmas stuga. Den upphörde 1924. Det året flyttade Hilma till ålderdomshemmet. Sedan stod stugan tom tills den föll ihop.

Nu är det bara en övervuxen kulle med resterna av murstocken, men en liten skylt ger vägledning. Hilma var min farfars mor och hon har gett mig inspiration till denna teaterpjäs som också snart blir min femte roman.  

Monika

Kulturias Boktips - sista gången

 

I söndags var det återigen Kulturias Boktips. Denna gång på Kulturhusets kaféscen i Halmstad. Kanske sista gången? Vem vet, i alla fall är det inte planerat fler föreställningar.

 

Annika Lindstrand och "Mitt liv som pingvin"

Som alla tidigare gånger  var jag presentatör av skådespelare och författare, men jag sjöng också några sånger till gitarr. Kul, tycker jag, jag älskar att sjunga.

 

Irene Nilsson och ´"Damen med hunden"

Gustav Engman och "Jonny var en ung soldat"

Mathilda Gustavsson och "Sagan om meningen"

 

Det blev texter av Vilhelm Moberg, Katarian Mazetti, Anton Tjechov, Dalton Trumbo, Eva Moberg, Bo Sigvard Nilsson och Marcus Zusak.



Som vanligt avslutade jag med att uppmana publiken till att läsa.

Monika

Spänn mig för Karlavagnen och Ensamma hjärtans kapell av Bo Sigvard Nilsson

Ibland läser jag bokserier bakvänt. Så var det med denna serie av Bo Sigvard Nilsson. Jag har tidigare skrivit om Gudalik och Min morfar egen. Gudalik är sista romanen i serien, den läste jag först. Nu har jag läst hela serien komplett. Spänn mig för Karlavagnen och Ensamma hjärtans kapell är tvåan och trean.

Hela serien handlar om Bo och hans morfar. Deras tid och liv tillsammans, från Bo`s barndom och upp till vuxen ålder. I Spänn mig för Karlavagnen får läsaren följa Bo och morfar till Dubrovnik i Jugoslavien. Det är mitten av 1960-talet och tillsammans med Konsumföreståndaren Harald Gardin och den gamle skolläraren Barr har detta udda gäng åkt till Titos land för att leta efter prästparet Elis och Katrina. Varför har dessa två försvunnit i Jugoslavien? Jo, de letar efter Katrinas förlorade dotter Magdalena. I andra boken är de tillbaka i Sverige och startar ett annorlunda kollektiv på landsbygden i trakterna av Göteborg. Deras ockupation av den gamla Herrgården ses inte med blida ögon av traktens befolkning.

Det här är en underbar serie. Något förvirrat började jag läsa den sista delen p.g.a. att jag använde en text i den boken till en monologkurs, men fann efterhand en fantastisk historia. Fylld av mänsklig värme och kärlek. Tyvärr en ganska glömd serie. Första boken fick jag låna på fjärrlån och de två sista fanns i bibliotekets magasin. Böckerna gavs ut på 1980-talet. Inte så länge sedan, men tillräckligt länge för att denna lysande serie mer eller mindre försvunnit i den strida bokfloden.

Monika

Vistolkningskurs i Steninge

Vad är en vistolkningskurs?

Jo, mycket och intensivt, skulle jag vilja säga. Men också fantastiskt roligt. Under tre dagar över helgen har jag varit på Steninge vandrarhem. En underbar plats vid havet i Halmstad. En plats att besöka även om man inte sjunger visor. Vandrarhemmet är vänligt och ombonat, med havet som vy utanför dörren.



 

Kursen var anordnad av Visklubben Skeppet och det var Hanne Juul, från Nordiska visskolan i Kungälv som var sångpedagog. Hon arbetar med en speciell metod i ”Masterclass”. Varje deltagare sjunger sin sång och de andra får vara med och titta på under tiden som Hanne ger tips och råd om hur sången kan förbättras. Ibland väldigt handgripliga råd, vilket fick en av de äldre gentlemännen på kursen att ligga ner på golvet med benen upp mot väggen medan han sjöng sin sång. Varför gör man så? Jo, han fick på det sättet en känsla för hur han med magstöd kunde bli bättre i sin andningsteknik. Sedan var det allt från att köra inbillad motorcykel under tiden man sjunger till att stoppa in fingrarna i munnen för att få en bättre sångteknik.

 

Låter det konstigt? Nej, alla blev på några dagar väldigt mycket bättre vissångare. Så alla dessa övningar gav verkligen resultat.

Efter tre dagar var det bara att åka hem och fortsätta öva, men alla var överens om att vi vill ha mer kurs med Hanne.

Monika  

Teaterfestival i Halmstad

 

Det finns något befriande och hoppfullt över glada teateramatörer. 

 

 

 I går var jag på Halmstads Kvartersteaters årliga teaterfestival på Kulturhuset i Halmstad. Det är den dagen när alla Kvartersteaterns grupper och kurser spelar sina pjäser för varandra. Ett 70-tal barn och vuxna färgade festivalen i hela regnbågens palett.

 

Det jag blev bjuden på var en kreativ och egenskapande glädje. Det fullständigt sprudlade av entusiasm från scenerna. Det tisslades och tasslades. Sminkade skådespelare i alla hörn och vrår.

 

Det var underbart att se vilken positiv energi som bor i kultur som skapas av helt vanliga människor. Från barn till vuxna.

 

Det bara är så. Mer egenskapande kultur till folket!

Monika