Jag och min författarkollega Annika Bengtsson har under hösten och
våren anordnat regelbundna författarmöten i Halmstad, för Hallands
författarsällskap. En tisdagseftermiddag i månaden har vi lokala författare
träffats på kafé och pratat om allt som känns viktigt för oss, både i stort och
smått.
På sista mötet köpte jag Annika Bengtssons senaste roman Hundra dagar kvar. Det här är hennes åttonde roman och jag har läst alla. Det är alltid
spännande att läsa en författarkollegas senaste.
Hundra dagar kvar utspelar sig på 70-talet. Året är 1976 och
socialdemokraterna har nyligen förlorat valet. Den unga kvinnan Eva börjar
arbeta på en livsmedelsfabrik i Laholm. Hon har mer eller mindre flytt från ett
förhållande, där hon hoppats på giftermål och barn, men istället upptäckt att
pojkvännen säljer narkotika. På fabriken möter hon den några år yngre Malin,
som i hemlighet vet att hon bara har hundra dagar kvar att leva. På fabriken
möter hon också den något äldre Greta och en lång rad andra karaktärer som arbetar
på fabriken. Spriten flödar under arbetstid och många män kommer med sexistiska
skämt och en klapp eller ett nyp i rumpan är vardagsmat.
Jag dras snabbt in i Annikas text. Den känns levande och jag som är
född på 50-talet känner genast igen mig i miljöer och ting. Det är länge sedan,
men ändå nära, och sitter starkt i minnet. Berättandet om livet på fabriken får
mig att tänka på arbetarförfattare. Annika har under många år arbetat på
Hallandsposten, men har också ett förflutet inom livsmedelsindustri. Hon är en
god iakttagare och har lagt både miljöer och händelser i minnets arkiv och
plockar lätt upp ett skildrande av arbetarnas många gånger slitsamma tillvaro. Den
här romanen tillhör absolut en av Annikas bästa. Jag hoppas hon fortsätter på
den banan.
Monika
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar