Det står en röd liten stuga med vita knutar i min trädgård. Den har stått där i mer än 25 år och byggdes av min far. Han gjorde den till mina två äldsta söner och många glada dagar och lekar har det sedan blivit i huset. Nu är barnbarnen stora och stugan används till trädgårdsskjul och förvaring av utemöbler och redskap.
I det fina och soliga sommarvädret har jag passat på att måla den lilla röda byggnaden. Min far var en ekonomisk person som var van vid att vända på slantarna. Han var född i en tid när svälten stod för dörren och hungern många gånger rev i en tom mage. Till klädsel av stugan tiggde han lastpallar och använde trävirket.På så sätt blev det inte så dyrt. Den stora kostnaden var arbetet och det stod han ju själv för. Märkligt nog håller träklädseln fortfarande. Det är bra virke i lastpallar!
Lite vemodigt är det att måla något som tillverkats av en människa som inte längre finns i livet. Min far gick ur tiden för fem år sedan men hans röda stuga lyser fortfarande vackert i trädgården.
Jättefin stuga. Det är härligt att ha minnen av sina föräldrar. Min far har tillverkat jättefina träbänkar, min mor träpedistaler, på så sätt finns mina föräldrar alltid här på något sätt. För det sitter mycket minnen i de sakerna, inte sant? Kram Kim
SvaraRaderaJo, Kim, det sitter mycket minnen i de saker som någon har tillverkat!
SvaraRaderaVilket härligt minne från din far. Han var nog inte snål bara miljömedveten tror jag och ville återvinna. Tänk vad modern han var igentligen ;-)
SvaraRaderaKram och ha en fin fin sommardag :)