Varför utspelar sig mina böcker i bronsålder?

Jag älskar att cykla. Nu äntligen börjar cykelsäsongen igen.
Jag cyklar kors och tvärs i landskapet. Det går lagom fort. Jag hinner uppfatta naturen runt omkring och jag hinner se både små och stora detaljer.
Hade jag inte rullat omkring så mycket på två hjul så hade jag inte skrivit mina böcker. Märklig tanke, men så är det.
Sommaren för åtta år sedan var nog den sommaren som jag cyklade mest. Det var då jag hittade platsen. På en liten, smal väg fann jag historian om Fry, en flicka i bronsålder.
En sommardag med dallrande värme.
Då ser jag den, skylten som står lite malplacerad i vägkanten. Jag stannar och läser för jag är nyfiken. Alltid nyfiken. Till och med en oansenlig skylt väcker mitt intresse.
På den skylten berättades om bronsålder. Om solen som var så viktig för den tidens människor och om de stora gravhögarna som fortfarande finns kvar i landskapet. Jag tittade mig omkring. Inte hade jag sett några högar.
Men ovanför mig, på en liten slänt, låg tre stora högar. Det var som en uppenbarelse. Där föddes historian om Fry. Äventyret och sagan om en flicka med övernaturliga krafter. En flicka som var utvald av Solgudinnan.
Det tog mig flera år att läsa fakta om bronsålder. En historia som ligger långt borta, 1800-500 f.Kr. Nästan 3 000 år.
Om jag inte cyklat där, om jag valt en annan väg, hade jag då skrivit dessa böcker?
Jag vet inte.
Jag vet bara att vi gör val i livet som har stor betydelse. En liten vägkorsning kan betyda fyra romaner.
Vad hade hänt om jag svängt åt ett annat håll?

Monika

*****

Hos bronsåldersexpterten med manus

Nu har jag varit och lämnat mitt manus till L. som brukar hjälpa mig med att läsa igenom texten och se så att jag inte skriver in saker som inte fanns på bronsålder. Han har hjälpt mig genom alla böckerna och gett mig många fina tips och råd. Han har arbetat som länsantikvarie, men är numera pensionär. Bronsålder och alla de stora gravhögar som finns runt om i Halland har varit hans stora intresse och jag är väldigt tacksam över att han hjälpt mig med att granska alla manus innan de gått till tryck.
Mina böcker är ju inga historiska faktaböcker, men jag tycker ändå att det är trevligt om där finns en historisk grund som de vilar på. Mina böcker är en slags saga, men med de historiska kunskaperna som en tydlig del.
Den 4:e boken, Kungsgården, kommer att bli den sista delen i bokserien.
Nu har jag haft en riktigt trevlig eftermiddag tillsammans med L. Han har bjudit på tända ljus och te och mycket prat om allt mellan himmel och jord.Inte bara bronsålder. Han är en människa som älskar kultur och där har vi mycket gemensamt.
Nu skall det bli spännande att höra vad han tycker om det sista manuset.

Monika
*****

Nu är filmen klar!

Nu är filmen om mina böcker klar och jag är väldigt nöjd med resultatet.
I filmen blir jag intervjuad om böckerna och berättar lite om hur jag kom på idén med berättelsen om en flicka i bronsålderstid.
När vi var och filmade på den lilla vägen, där jag nästan fick en uppenbarelse när jag jag såg de mäktiga gravhögarna som reste sig i slänten ovanför, kände jag återigen på samma sätt. Jag förstår min förundran över dessa fantastiska monument som står där lika vackra som den gången för 3000 år sedan då den tidens människor byggde dem.
Jag berättar också om handlingen i böckerna och framförallt då om Isvintern som utkommer den 7 augusti. Den handlar mycket om snö och is och det känns väldigt avlägset i den ljuva sommarvärmen men det är inte så länge sedan snöskottning var en syssla som jag fick utföra flera gånger om dagen. Nu känns det mer som en avlägsen dröm.