Jag är väldigt fascinerad av träd. Under årstidernas gång är det
spännande att se hur träden utvecklas. Från de kala, svarta vintergrenarna, via
de små knopparna, de framväxande ljust gröna bladen, den mörknande juligrönskan
och slutligen färgprakten innan bladen släpper och dalar mot marken. Vissa
träd, som t ex den unga eken, släpper inte sina blad förrän de nya börjar bryta
fram i maj månad, men under vinterns kallblåst bjuder eklöven på en rasslande
konsert för den som vill lyssna. Jag har också en gång hört träd gråta, något
som jag knappt vågar berätta om, finns det någon som tror mig? Nej, knappast.
Därför var jag extra nyfiken på Trädens hemliga liv av den tyske
författaren Peter Wohlleben.
I boken berättar han om det okända liv som ständigt pågår i grenar,
rötter och blad. Hur träden kommunicerar med varandra och är förbundna med sina
rötter. Hur träden tar hand om varandra, hur de hjälper en granne som är i
behov av vatten, hur träden har känslor och minnen. Peter Wohlleben är
skogvaktare och visar på vetenskapliga rön, men också egna iakttagelser.
Jag var redan innan jag läste den här boken, trädfrälst men ändå får
texten mig att se skog och träd med nya ögon. Det finns ett samspel mellan
jordens mikroorganismer, vatten, solens strålar, det återkommande ljuset och de
uråldriga träden som gör mig andäktig. Vår utmätta tid på jorden är så liten i
förhållande till trädens livslängd. Människor föds och dör, medan träden
fortsätter att år efter år slå ut sina bladmattor för att fånga solens strålar.
Det här är en bok som alla borde läsa.
Monika
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar