Påfågelns barn av Lotte Wieslander

Nu ska jag berätta om en bok som jag först trodde var sagor för barn, men sedan visade sig vara både sagor och grym verklighet. Boken heter Påfågelns barn och är skriven av Lotte Wieslander. Jag köpte boken för en månads sedan när Lotte hade boksläpp på Café Strandgatan i Halmstad. Jag älskar att läsa sagor, och gärna gamla och med en grund i människor som levde för länge sedan.

Påfågelns barn handlar om flickan Yezda som lever i de kurdiska bergen i slutet av 1800-talet. Flickan och hennes familj är yezidier – Påfågelns barn – med en tro som förenar judendom, islam och kristendomen med urgamla religioner. Solen och månen är betydelsefulla och Yezdas farmor Ate berättar om myter och legender. Berättelsen blir en saga.

När jag läser denna bok, med underbara illustrationer av Lotte, blir jag djupt berörd. Lotte Wieslander har varit gift med en kurdisk flykting, men hon har också studerat kurdernas och yezidiernas historia. En grym historia om förföljelse och hot, men i boken finns också mycket kärlek och förståelse, vittnande om urgamla traditioner som levt vidare genom årtusenden. Givetvis älskar jag deras hänförelse över solen och månen. Den ligger mig nära, eftersom jag själv, i mina böcker om Solbarnet, skrivit om solens och månens betydelse för bronsåldersmänniskorna i Norden.

Den här ”sagoboken” vill jag verkligen varmt rekommendera. Den är för åldersgruppen 9-12 år, men jag tycker den fungerar minst lika bra för vuxna.

Monika

Påfågelns barn hos Adlibris

Påfågelns barn hos Bokus