Lyckebo, Jul på Lyckebo och Vår på Lyckebo

Lyckebo, Jul på Lyckebo och Vår på Lyckebo

lördag 8 december 2012

Ximen Nao och hans sju liv av Mo Yan


När årets Nobelpristagare i litteratur tillkännagavs reserverade jag direkt en roman av honom på biblioteket. Trots kö på hans böcker så fick jag ändå Ximen Nao och hans sju liv ganska snabbt.

Sedan har läsandet tagit sin grundliga tid. De 634 sidorna är fyllda av otroliga berättelser och kanske är de också en slags skrönor. Det blir som en gigantisk släktsaga som sträcker sig över en period av femtio år.

Den handlar om godsägaren Ximen Nao som är död, men återföds i olika djurskepnader. Han sköts ihjäl av upproriska bönder och under de femtio åren från januari 1950 får han uppleva Kina efter revolutionen. Som åsna, oxe, gris, hund och apa möter han hela tiden samma familj. Den strävsamme fria bonden Lan Lian vägrar att inordna sig i kollektivet och blir en legend på den kinesiska landsbygden.

Upplägget på historian gjorde mig nyfiken. Detta sätt att utifrån både djur och människors perspektiv berätta en historia ger en spännande dimension till romanen. Mo Yan har ett enkelt språk men är en fantastisk berättare. Det är mastigt och det tar tid att läsa. Jag läser denna bok ganska sakta för jag vill inte missa några av hans fantastiska krumelurer och tankegångar. Sista delen av historian sker i ett mer summariskt berättande. Kanske tyckte Mo Yan att berättelsen var på väg mot tusen sidor och avslutet blir därför i ett snabbare tempo. Men han knyter otroligt snyggt ihop säcken. En rolig detalj är att författaren själv finns med i berättelsen. Med glimten i ögat beskriver han ”odågan Mo Yan” som hela tiden pladdrar och hittar på dumheter.

Mo Yan slår från ett underperspektiv. Han berättar om den lilla människan som far illa både i det hårda klimat som råder under kulturrevolutionen och under det nykapitalistiska samhälle som växer fram efter Mao Zedongs död på 1970-talet.

Jag bugar för denne lysande berättare. Han är väl värd Nobelpriset, även om jag gärna hade sett att det blivit en kvinna. Det är ju brist på kvinnliga nobelpristagare och det har jag skrivit om i inlägget Mo Yan och elefanter.

 
Monika

1 kommentar:

  1. Jag har blivit riktigt nyfiken på årets litteraturpristagare. Denna roman låter dock lite lång att börja med, men att läsa utifrån de olika perspektiven verkar onekligen intressant. Jag har tänkt att läsa Vitlöksballaderna.

    SvaraRadera