När årets Nobelpristagare i litteratur tillkännagavs reserverade jag
direkt en roman av honom på biblioteket. Trots kö på hans böcker så fick jag
ändå Ximen Nao och hans sju liv ganska snabbt.
Sedan har läsandet tagit sin grundliga tid. De 634 sidorna är fyllda av
otroliga berättelser och kanske är de också en slags skrönor. Det blir som en
gigantisk släktsaga som sträcker sig över en period av femtio år.
Den handlar om godsägaren Ximen Nao som är död, men återföds i olika
djurskepnader. Han sköts ihjäl av upproriska bönder och under de femtio åren
från januari 1950 får han uppleva Kina efter revolutionen. Som åsna, oxe, gris,
hund och apa möter han hela tiden samma familj. Den strävsamme fria bonden Lan
Lian vägrar att inordna sig i kollektivet och blir en legend på den kinesiska
landsbygden.
Upplägget på historian gjorde mig nyfiken. Detta sätt att utifrån både
djur och människors perspektiv berätta en historia ger en spännande dimension
till romanen. Mo Yan har ett enkelt språk men är en fantastisk berättare. Det
är mastigt och det tar tid att läsa. Jag läser denna bok ganska sakta för jag
vill inte missa några av hans fantastiska krumelurer och tankegångar. Sista
delen av historian sker i ett mer summariskt berättande. Kanske tyckte Mo Yan
att berättelsen var på väg mot tusen sidor och avslutet blir därför i ett
snabbare tempo. Men han knyter otroligt snyggt ihop säcken. En rolig detalj är
att författaren själv finns med i berättelsen. Med glimten i ögat beskriver han
”odågan Mo Yan” som hela tiden pladdrar och hittar på dumheter.
Mo Yan slår från ett underperspektiv. Han berättar om den lilla
människan som far illa både i det hårda klimat som råder under
kulturrevolutionen och under det nykapitalistiska samhälle som växer fram efter
Mao Zedongs död på 1970-talet.
Jag bugar för denne lysande berättare. Han är väl värd Nobelpriset, även om jag gärna hade sett att det blivit en kvinna. Det är ju brist på kvinnliga nobelpristagare och det har jag skrivit om i inlägget Mo Yan och elefanter.
Jag har blivit riktigt nyfiken på årets litteraturpristagare. Denna roman låter dock lite lång att börja med, men att läsa utifrån de olika perspektiven verkar onekligen intressant. Jag har tänkt att läsa Vitlöksballaderna.
SvaraRadera