Jag har en docksamling

När jag var fyra-fem år brukade jag åka med min mormor till stadens centrum.
Min mormor var en väldigt social människa och hade många vänner som hon då och då gjorde små besök hos. Då fick jag följa med. Vi besökte Olivia som hade matservering och vi besökte Ester som hade spännande döttrar som tuperade håret så det blev en stor höstacksliknande frisyr. Det påstods att de stoppade en franskbrödbulle inne i höstacken, men det var kanske inte sant.
Som avslutning gick vi till Cecils konditori och köpte en kaka. Det var på konditoriet som de fantastiska dockorna fanns. I glasmontrar hade ägaren sin docksamling. Det var dockor från världens alla hörn. Med stora ögon beundrade jag samlingen. Min högsta önskan var att få en sådan fin docka med vackra kläder.
När jag blev lite äldre köpte jag min första docka. En docka från Danmark. Hon var klädd i folkdräkt och kostade tio danska kronor. Sedan följde en strid ström av dockor. Länderna passerade. Det var Tyskland, Österrike, Italien, Frankrike…
För mer än trettio år sedan slutade jag köpa dockor. Sedan dess har de varit placerade i två stora glasskåp. Sextiofem dockor finns det i min samling.
Nu har jag bestämt mig för att dockorna skall få åka ut i världen igen. Jag skall avveckla min docksamling. Därför kommer jag att ge bort den bit för bit. En docka i taget.
Jag startade med detta på min resa till Örebro. Min docka från Zillertal i Österrike står nu hos Inga i Skara och min docka från Gardasjön i Italien står hos Elsie och Åke i Örebro. Varje docka dokumenteras och runt varje ny dockägare skriver jag en liten historia.
Jag tror dockorna har fått ett nytt liv. Ett mer spännande liv än den enahanda tiden som de spenderat i mitt glasskåp.

Monika

Våldsamma sammandrabbningar i bronsålder

Läste en liten oansenlig artikel som var publicerad i min lokala tidning Hallandsposten.
Under rubriken: Vetenskap, fanns en text från (TT) om ett bronsåldersslag i norra Tyskland. Sådant får alltid mina ögon att titta en extra gång.
En grupp arkeologer har gjort utgrävningar längs Tollensefloden och hittat kvarlevor av ett hundratal, främst unga män, rester av hästar och träklubbor. Många uppvisar skador på kraniet, hårda slag och pilspetsar. Exakt plats för slaget är oklart för kropparna tycks ha dumpats i floden och flutit en bit nedströms innan de spolats iland. Slaget är beräknat till ca 1200 f.Kr.
Det här slaget vid en flod i norra Tyskland passar så otroligt bra in i min sista bok om Fry. Genom alla böckerna beskriver jag, i historiska drömsekvenser, uppväxten för Frys mamma och morföräldrarna. Utan att avslöja för mycket om vad som händer i sista boken, Kungsgården, så kan jag säga att det här slaget finns med som en del av den ganska kortfattade historiebilden. Det är inte beskrivet som ett slag, men det är något dramatiskt som händer och det händer i norra Tyskland. I mina tankar har det varit något liknande. Är det inte konstigt? Jag har skrivit i boken om denna händelse som jag inte visste något om. Nu läser jag om den.
Den som vill veta mer om denna utgrävning kan läsa om arkeologernas slutsatser i tidskriften Antiquity.
Bilden är från Fylleån. Den lilla ån som flyter nedanför den plats som jag kallar Kungsgården. Idag finns där ett bostadsområde som heter Brogård, men en gång i tiden fanns där stora långhus både från bronsålder och järnålder.

Vid Fylleån har också varit ett stort slag. 1676 var sista gången danskarna försökte erövra Halmstad. Slaget brukar kallas för: Slaget vid Fyllebro. Danskarna tog sig aldrig över ån och efter det har Halland fortsatt att tillhöra Sverige.

Här kan du läsa mer om bronsålder och mina böcker.

Monika