Vatten och salt av Sofie Trihn Johansson

Jag har tidigare skrivit om Halvblod av Sofie Trinh Johansson. Nu har jag också läst hennes debutbok Vatten och salt som utspelar sig i 1910-talets Varberg.

Boken handlar om Vilhelm som studerar till läkare hos den något annorlunda äldre doktorn Frank Tingéus med egen praktik. Läkaren tar emot stadens mindre bemedlade innevånare. På söndagarna skall Vilhelm helst hålla sig borta för då utför Frank en del förbjudna behandlingar. Vilhelm rör sig i stadens överklass och en dag möter han en rödhårig skönhet som visar sig vara en mycket mystisk person.

Det här är en annorlunda roman mot de vampyrhistorier som jag tidigare läst av Sofie. Författaren har gjort ett bra arbete med research om den tidens Varberg och inte minst det sanatorium för TBC-sjuka som låg i Apelviken. Romanen är en spännande kärlekshistoria och skriven som en hyllning till staden Varberg, som också är Sofies hemort. Hon är en driven historieberättare, som håller sin läsare i ett spännande grepp.

 

Monika

Halvblod av Sofie Trinh Johansson

Jag är, som jag skrev i mitt förra inlägg, trött på att läsa både deckare och vampyrböcker, men har ändå läst ytterligare en vampyrbok. Jag var därför inte så entusiastisk när jag började läsa Halvblod som är skriven av Varbergstjejen Sofie Trinh Johansson. Sofie har jag haft lite kontakt med på facebook och hon var dessutom och hälsade på mig i min monter på Bok & Bibliotek i september.
Halvblod är första delen i en trilogi. Andra delen blir utgiven till hösten och jag tror att Sofie redan har skrivit klart alla delarna. Den handlar om Aveline 22 år som lever som en vanlig människa fram till vuxen ålder. Men efter att hon avlyssnat ett mystiskt samtal mellan hennes föräldrar börjar hon förstå att hon inte är en vanlig människa. Hela hennes liv förändras och hon kastas in i en flykt på liv och död. Aveline är hälften människa och hälften vampyr och den enda som kan hjälpa henne är den farlige vampyren Billy. Men vill han verkligen hjälpa henne eller är han hennes farligaste fiende?
Det här kan jag lugnt säga är en väldigt spännande roman. Jag som lite halvtrött började läsa ytterligare en vampyrbok, som jag egentligen inte var så sugen på, är plötsligt indragen i den dramatiska utvecklingen. Alltså får jag konstatera att det gick alldeles utmärkt att läsa ännu en i denna genre. Den här är dessutom mycket bättre än t.ex. Twilightserien. Sofie är en driven berätterska och har en klart lysande dramatisk förmåga. Jag tycker däremot att det är synd att den är dåligt redigerad (säger jag som, till mitt förtret, hade en del redigeringsfel i min första bok Solbarnet, men ändå inte är i närheten av det stora antal som finns i denna boken). Det ger ett slarvigt intryck, men för mig har det ingen betydelse. Jag ser läsupplevelsen och blundar för redigeringsslarvet. Tyvärr är det väl inte alla läsare som har överseende med sådant. Det smyger alltid in lite ”tryckfelsnissar” i böckernas värld, men för det mesta är det gjort ett gediget redigeringsarbete och då är felen inte så många.
Nu har jag gjort ett gigantiskt inlägg om redigeringsslarv, som ju faktiskt inte har någon betydelse för upplevelsen av boken. Jag säger bara: strunta i det och läs boken! Den är verkligen väldigt spännande och jag ser framemot nästa del. Vilket betyder att jag är fast.

Monika