Under samma möte sjöng jag Den blomstertid nu kommer, så som jag brukar sjunga den med flintstenar som rytminstrument (även om det blev två saltkar, just den kvällen, stenarna hade jag lämnat hemma!) och med den förändrade melodin som jag brukar avsluta sången med.
Som tack för min sång fick jag en poesisamling av Bengt. Samlingen Nio röda rosor i Reykjavik är en stillsam betraktelse av livet och den isländska staden.
”En månad omgiven av nordatlantisk mörker
glädjen över detta tak av tid, att finnas där
och vandra bortom sig själv
i sällskap med alla de andra
intill döden lika”
Bengt Berg ur Nio röda rosor i Reykjavik
Tack Bengt för fina dikter.
Monika
