Halmstads Kvartersteater - del 16 - Cirkustält på Vallås grönområde våren 1998

Odens öga med Halmstads Kvartersteater på Vallås grönområde 1998

I slutet av april spelade våra barngrupper. På Vallås spelade pjäsen Man skall vara glad att man är frisk och ledare var Frida och Thomas. På Andersberg spelade Du vet mycket väl att jag är kär i Viktor och ledare var Åsa S. Den yngsta barngruppen spelade Arga gubben på Andersberg och ledare var Åsa S. Det var en stor glädje att se alla dessa barn som vuxit till en stor skara i föreningen. Några av barnen var också med och spelade i Odens öga. Den 15 maj byggdes cirkustältet på Vallås grönområde. Det blev några tuffa dagar med bygge av tält, scen, scenografi och ljussättning.  Ulf och Åsa och alla de andra deltagarna i pjäsen fick arbeta till långt in på nätterna. Men resultatet blev fantastiskt bra. Trots det fina resultatet och mycket engagerat arbete blev några boende på Vallås, som var grannar till tältet, irriterade på att det byggdes och spelades. Så här efteråt kan jag tycka att det är märkligt att en sådan positiv och trevlig händelse, som trots allt var på plats endast en kort tid, kunde skapa irritation. Alla som var med i projektet var trevliga och det var väldigt lite oljud från föreställningarna. Det finns så mycket annat negativt som uppstår i ett bostadsområde. Tältprojektet var en frisk och kreativ händelse.
Några dagar innan premiären åkte jag med HFAB på en studieresa till Rosengård i Malmö. Jag fick se en intressant skola och dessutom besöka Teater X och Drömmarnas hus, som hade verksamhet i en gammal herrgård på bostadsområdet. HFAB ville att vi också skulle utöka vår verksamhet och göra mer sociala insatser. Både jag och Ulf var tveksamma. Vi ville bygga en stor och kreativ teaterverksamhet. Vi var rädda för att vi ”gapade över för mycket” om vi också började arbeta med annat som låg utanför teaterområdet.

Odens Öga med Halmstads Kvartersteater på Vallås 1998

Dagen efter resan till Rosengård var det genrep på Odens Öga. Det hade arbetats in i det sista för att få allt klart. Vi hade en liten provpublik. Några av deltagarna i projektet hade skapat ny musik och sånger. De gamla sagorna från den nordiska mytologin med jordens födelse som start var imponerande. Oden, Tor, Freja, Loke, Idun, Balder och alla de andra gudarna gestaltades på ett spännande sätt. De gamla sagorna är både våldsamma och stundtals komiska. Vid premiären nästa dag var det fullsatt i publiken och efteråt var det premiärfest på Vallåslokalen. Min yngste son Anton var en av skådespelarna i pjäsen. Natten efter premiären sov han och Ulf över i husvagnen och vaktade tältet och spelplatsen. Nästa morgon körde jag till husvagnen med frukost. Ett tält måste bevakas både dag och natt. Under spelperioden fanns ett rullande schema med vakter och alla skådespelare fick göra en insats.
Jag och Ulf fortsatte vårt arbete med att hitta mer pengar till kvartersteaterns framtid. Mitt i spelperioden hade vi möte med politiker för att försöka hitta nya vägar. Vår idé var att koppla loss kvartersteaterföreningen från huvudmannen Hallands Bildningsförbund och istället låta föreningen ta hela ansvaret för verksamheten. Vi tyckte att detta var en naturlig utveckling på verksamheten. Det hade skapats en förening som vuxit sig så stark att den var mogen att bli huvudman.
Den 27 maj kom ett stort gäng med deltagare från ett danskt EU-projekt på besök. Deltagarna var från tolv olika länder i Europa. En av kvällarna bjöd vi på lax från Tiraholms fisk. Den kvällen var det till och med några av föräldrarna till medlemmar som ställde upp som kökspersonal.

Odens Öga med Halmstads Kvartersteater 1998

Den 1 juni firade vi också Kvartersteaterns dag med tipspromenad och våfflor med kaffe, som serverades utanför det stora cirkustältet. Vi ville ge de boende på Vallås ytterligare positiva upplevelser och information om kvartersteaterns verksamhet. Det blev en lyckad dag.
Den 6 juni blev och kändes som ytterligare en glädjens dag. Under nationaldagsfirandet vid Rådhustrappan fick jag och Ulf kommunens kulturstipendium för vårt arbete med kvartersteatern. Det betydde mycket att vi blev uppmärksammade för vårt slit med att bygga teaterverksamheten.
Den 7 juni spelade sista föreställningen med Odens Öga. Publikt var det en succé och sista kvällen var vi tyvärr tvungna att skicka hem en del av publiken. Det fanns helt enkelt inte en chans att trycka in fler på sittplatssystemet.  Sedan revs tältet och allt packades ihop. Hos mig finns fortfarande alla dessa skådespelare, som ett lysande minne. Kerstin, Göran, Anna-Lena, Andreas, Joakim, Susanne, Helena, Malin, Jennie, Maria, Kim, Mattias, Erik, Henning, Jörgen, Samuel, Pontus och många fler.
Dagen efter hade vi möte med fastighetsbolaget HFAB och samma dag också med kulturchefen i Halmstads kommun. Hur skulle framtiden bli? Vi hade en plan för det närmaste året, men just då hade vi ingen aning om vad som sedan skulle hända.

Monika