Lyckebo, Jul på Lyckebo och Vår på Lyckebo

Lyckebo, Jul på Lyckebo och Vår på Lyckebo

fredag 26 oktober 2018

Völvans spådom av Monika Häägg



I morgon utkommer min roman Völvans spådom. Det är min tionde bok och kanske också min sista.
Med Völvans spådom återknyter jag till mitt historiska skrivande – mina första fyra böcker handlade om Solbarnet, en flicka i bronsålder. Nu har jag flyttat mig 1500 år framåt i tiden. Den här romanen har jag arbetat med ända sedan jag skrev klart Kungsgården – sista delen i serien om bronsåldersflickan.
Völvans spådom utspelar sig i det tidiga Halmstad, som då var beläget uppströms Nissan vid det som vi idag kallar Övraby. Vikingatiden lider mot sitt slut. Olof är drottens son och trolovad med den halländske jarlens dotter. Men Olof älskar Saga, som är barnbarn till den gamla völvan Frejdis. En omöjlig kärlek. Völvornas och de gamla gudarnas tid är snart förbi, men människornas tro till den nye guden är svag. Halmstads drott har byggt den första träkyrkan, men byborna går i lönndom till völvan för hjälp och råd. Nu kräver den danske kungen att völvorna förnekar sina gamla gudar, men när Halmstad hotas tar drotten åter de gamla gudarna till hjälp.
År 1062 står ett stort slag utanför Nissans mynning. Den norske kungen Harald Hårdråde har länge härjat utmed den halländska kusten. Den danske kungen Sven Estridsen befäster sin makt och kristendomen genom sockenindelning av sitt rike. I Laholmsbukten blir det en våldsam sammandrabbning. Völvans spådom utspelar sig i brytningstiden mellan det gamla och det nya. En historisk roman om maktstrider, starka kvinnor och en omöjlig kärlek i skuggan av völvornas sista tid.
Med Völvans spådom riktar jag mig den här gången till vuxna läsare. Den historiska romanen bygger på fakta om det stora slaget år 1062 vid Nissans mynning och Laholmsbukten, som på den tiden kallades för Lovufjorden. Romanen är skönlitterär, men med en grund i fakta om den tidens Halmstad och Halland.
Efter mer än sju års arbete, och ett antal andra boktitlar som kommit emellan, är jag äntligen klar med Völvans spådom. Det känna enormt skönt och befriande. Nu hoppas jag den hittar många glada läsare och att jag kanske kan väcka ett litet historiskt intresse.

Monika

Völvans spådom hos Adlibris och Bokus
 



torsdag 9 augusti 2018

MAN TAR VAD MAN HAR sa hon och sträckte sig efter månen av Inka Persson



För några dagar sedan var jag på boksläpp för Inka Perssons tredje och avslutande bok i Violatrilogin. Tidigare har jag skrivit om NÅGONSTANS BLOMMAR ASFALTEN sa hon och packade ryggsäcken samt andra delen SOM MAN BÄDDAR FÅR MAN LIGGA sa hon och reste sig upp. Nu har författaren, poeten och musikläraren samt mångsysslande kulturmänniskan Inka Persson återigen haft boksläpp vid Kvarnen i Knäred. En vidunderligt vacker och mysig mötesplats, som är väl värd ett besök även när det inte bjuds på böcker. Tredje romanen har den lovande titeln MAN TAR VAD MAN HAR sa hon och sträckte sig efter månen.

I tredje delen arbetar Viola fortfarande kvar som parkarbetare, ett arbete som hon trivs med, men ändå gör henne trött och nedstämd. Hennes manliga arbetskompisar har fortfarande inte insett att deras unkna sexistiska skämt inte är uppskattade. Viola har trots detta stöd i den unge sommararbetaren Bob och den äldre säsongsarbetaren Günter. I inledningen har Viola mycket funderingar över livet och kärleken. Ska hon aldrig någonsin hitta kärleken som hon längtar efter och måste verkligen livet ta slut och packas ihop när +55 är passerat? Det är dystra tankar, samtidigt som Viola ändå på ett kreativt sätt letar en lösning på sina problem. Grannflickan Kinas liv och bekymmer blir en del av Violas liv och återigen ger sig den sprakande Viola ut på en resa.

I sista delen får läsaren en slags upplösning och en punkt för historian. Viola hittar lösningar på sina problem och märkligt vore väl annars med en sådan sprudlande och livsglad människa. Det känns som att Inka Persson knyter ihop säcken på ett bra och trovärdigt sätt. Hon skriver lättläst och lättsamt men ändå med ett ingående djup i livets mysterier. Det har varit spännande att få följa Violas liv under ett drygt år med små nedslag i hennes minnen och liv och jag kände plötsligt en stor lycka när jag läste slutet av boken. Den gav mig en sprudlande och stärkande känsla. Med ett leende läste jag de sista raderna och slog ihop pärmarna om Violas liv. Jag kan varmt rekommendera att läsa denna serie.

Monika

måndag 23 april 2018

Det hemliga rummet av Eva Swedenmark och Annica Wennström



Eftersom jag har varit författare i snart tio år träffar jag då och då andra författare. Två som jag träffat under den här tiden är Eva Swedenmark och Annica Wennström. De skriver båda var för sig, men också tillsammans. Jag har tidigare skrivit om deras böcker Spår i snö under pseudonymen Emma Vall, Lappskatteland av Annica Wennström och Familjen kring la Stella av de båda författarna. 
Nu har jag läst den nyligen utkomna romanen Det hemliga rummet. Ett gemensamt projekt för de båda författarna.
Romanen utspelar sig i Fredrika, Åsele kommun i Lappland. Den handlar om Magda, som skriver blogg och precis har återvänt till sitt barndomshem efter många år med arbete i utlandet. Hon har ärvt en gård efter sin morbror Nils. Magda har bjudit in några bloggvänner, kvinnor som hon bara träffat på nätet och aldrig mött i verkligheten. En efter en dyker de upp på gården. Det är Simona med sina två barn Vera och Ella, prästen Vibeke och den unga Amelie. Alla bär på hemligheter som de aldrig visat eller avslöjat i sina bloggar. Dessutom är det någon som smyger runt huset och ortens jaktlag kommer då och då förbi med mer eller mindre hotfulla ansikten. Allt är mystiskt och oklart. Bit för bit rullas hemligheterna upp.
Det hemliga rummet är en spännande och lättläst roman. En blandning mellan feelgood och kriminalhistoria och samtidigt en bild av dagens samhälle. Miljön är mysig. Vem skulle inte vilja bo på en sådan liten trevlig gård med sjöutsikt? Eva och Annika är drivna författare med lång erfarenhet och det märks i deras skrivande.
Extra roligt var det att läsa boken eftersom min första bekantskap med Eva skedde via hennes blogg. Sedan har vi träffats i verkligheten, dock inte i något hus på landet.
Det här är en stundtals väldigt spännande bladvändare som jag kan rekommendera!

Monika

Det hemliga rummet hos Adlibris/Bokus