En romansvit som just nu går som en löpeld genom det läsande Sverige är
Elena Ferrantes böcker om de två barndomsvännerna Lila och Elena. Jag har
tidigare läst Min fantastiska väninna som är första delen. Nyligen utkom Hennes nya namn på svenska och givetvis stod jag i bibliotekets kö och lyckades vara
en av de första som fick låna den.
Elena Ferrante är en italiensk författare som skriver under pseudonym.
Hon debuterade redan 1992 och har fortsatt att förbli anonym. Nyligen
avslöjades dock att Ferrante med stor sannolikhet är den Italienska
översättaren Anita Raja.
Hennes nya namn tar vid där första delen i romansviten slutar. Lila
gifter sig vid bara sexton års ålder med charkuterihandlaren Stefano Carracci,
men redan innan bröllopsnatten inser hon att hon gjort ett misstag. Hon
försöker på alla sätt ta sig ur äktenskapet men får finna sig i att leva sitt
liv med en våldsam man hon inte älskar. Elena fortsätter däremot att studera
och tar så småningom som en av få från de fattiga kvarteren i Neapel en
studentexamen. Elena får sedan också möjlighet att studera på universitet. Av
hälsoskäl får Lila en vistelse på semesterön Ischia, och hon ordnar genast så
att Elena får följa med som en betald sällskapsdam. Men vistelsen på ön får
stora konsekvenser både för Lila och Elena.
Jag tyckte mycket om första delen och är nu, efter att ha läst andra
delen, ännu mer imponerad. Jag sugs in i de båda kvinnornas värld, som hela
tiden beskrivs utifrån relationen och mötena mellan de två väninnorna. Det
finns något gåtfullt och samtidigt mänskligt i texten, som på ett inträngande
sätt visar på svårt det är att ta sig ur ett klassamhälle. Jag slukar sidorna
och blir nästan arg när jag märker att jag närmar mig slutet. Jag får den där
typiska ”boksaknaden” som ibland uppstår. I januari 2017 utkommer Den som stannar, den som går, tredje delen på svenska. Jag tror jag kollar om jag kan ställa
mig i bibliotekets kö redan nu, eller ska jag göra ett försök med att läsa den
på engelska, trots att jag inte gillar att läsa på engelska?
Monika
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar