Vi bara lyder av Roland Paulsen

Jag har nyligen läst Vi bara lyder – en berättelse om arbetsförmedlingen av Roland Paulsen, doktor i sociologi. Boken utkom 2015 på Atlas förlag.

Vi bara lyder utgår från Roland Paulsens egen inskrivning på arbetsförmedlingen och hur han snabbt hamnar i gräl med sin handläggare om åtgärdernas meningslöshet. Några månader senare skall han påbörja en anställning och en sociologisk studie om ”funktionell dumhet”. Roland gör studien på arbetsförmedlingen. Han intervjuar, lyssnar och iakttar handläggarnas arbete, lyssnar på de arbetslösas berättelser ur olika faser. Möten, handläggarkonferenser och jobbcoachträffar. Han blir en i gänget och lyfter på fasaden, ser innanför väggarna på denna institution som kallas för arbetsförmedlingen.

Jag blir mörkrädd när jag läser denna bok, men egentligen inte förvånad. Alla mina förutfattade meningar om arbetsförmedlingen, eller som en del brukar säga ”arbetsförnedringen” blir besannade. Roland ger en bild av skrämda handläggare, som inte vågar ifrågasätta ett system som inte fungerar. Chefer som sparkar hårt på sina mellanchefer, som i sin tur sparkar ner mot handläggaren, som sedan bara lyder order, trots att hen vet att åtgärderna är meningslösa, inte fyller någon funktion, och aldrig kommer att leda till någon anställning för den arbetslöse. Kaos med aktivitetsrapporter som alla arbetslösa måste lämna varje månad. Sök jobb, även om du vet att du till hundra procent inte är kvalificerad för arbetet, men sök ändå och lämna rapporten, som ingen sedan tittar på. Arbete för handläggaren består till större delen av att kontrollera. Förmedla arbete verkar bara finnas i teorin. För om det finns fyrahundratusen arbetslösa och fyrtiotusen jobb, så kan vem som helst förstå att det är en omöjlig uppgift.

Stolt berättar arbetsförmedlingens f.d. generaldirektör Angeles Bermudez-Svankvist om hur hon ”lyckades” höja arbetsförmedlingens budget från 40 miljarder till 72 miljarder. Nästan dubbel budget! Hur kan det kännas positivt, undrar jag som läser. Meningslösa åtgärder, pengar som rinner bort till ingen nytta. Skattepengar som istället kunde använts till sjukvård, vård av gamla, skolor etc. Där behövs fler människor som arbetar, där hade pengarna skapat arbete, och inte meningslösa åtgärder med coacher som lär ut att skriva vassa CV och att sälja dig själv. Om du nu lär dig att sälja dig själv bättre än andra som står i arbetslöshetskön, då betyder det ändå att du bara konkurrerat ut någon av de andra fyrahundratusen, som får fortsätta att gå i fas 1, eller fas 2, eller ve och fasa fas 3!

Jag skulle kunna fortsätta att rada upp mängder med meningslösa åtgärder och förfärliga förnedrande möten och aktiviteter som en stackars arbetslös måste genomlida. Men jag stannar här.

Läs Vi bara lyder! Fundera över hur vi hanterar människor i vårt samhälle. Arbetsförmedling, försäkringskassa och socialen spelar pingpong med sjuka och arbetslösa. För det mesta är det arbetsförmedlingen som sitter med svartepetter. Det ska svida in i skinnet, och djupt ner i plånboken att bli arbetslös, eller sjuk. Du ska känna att du är en parasit, en som lever på nåder, en som är misslyckad, lat och inte gör vad du ska för att få ett arbete.

Så vässa armbågarna och slåss om de små chanserna till arbete. Låt inte hoppet slockna, snart är det kanske din tur att få ett arbete.

För egentligen är det väl bara tur, och inte så speciellt mycket skicklighet eller enorma kunskaper, som gör att vi är anställda eller tillhör den lyckliga skaran som inte ingår i de fyrahundratusen. Nästan som ett lotteri. Snarare är det väl kontakter, någons bror, någons syster, någons bäste vän, som gör att vi får komma på den där anställningsintervjun.

Monika

Vi bara lyder hos Adlibris

Vi bara lyder hos Bokus