Glashjärta av Anneli Stålberg

Jag köpte nyligen en av mina bloggvänners böcker. Jag köper ju inte så ofta böcker, det mesta lånar jag på biblioteket, som är en guldgruva för fattiga läsare. Men jag vill gärna stötta nya författare och lyfta fram deras författarskap, för jag vet att det betyder mycket.

Glashjärta handlar om Nina och hennes svåra uppväxt med en alkoholiserad mamma, som inte längre bryr sig om sina barn. Nina blir vid låg ålder extramamma till sina småsyskon. Under tiden blir hon också grovt sexuellt utnyttjad av en hänsynslös man, som saknar all förmåga till empati. I andra delen av boken får läsaren följa Nina som vuxen och hur hon klarar att lämna sina svåra minnen, som gjort henne självdestruktiv.

Det här är en obehaglig berättelse, som handlar om oförlåtliga gärningar. En mammas alkoholism är inte hennes eget fel, men att ingen annan i flickans närhet märker något, är däremot väldigt märkligt. En vek och svag pappa skymtar då och då.  Hur klarar Nina att dölja sitt svåra liv? Varför är det ingen som märker hur dåligt hon mår? Varken skolpersonal eller hennes bästa vänner. Det är något som jag undrar över när jag läser den här boken.

Det är givetvis viktigt att föra fram och berätta sådana här historier (även om den här historien är fiction och inte en verklig berättelse). Inte minst för att synliggöra och kanske få fler att i ett tidigt stadium upptäcka övergrepp och problem i familjer.

Monika

Vi bara lyder av Roland Paulsen

Jag har nyligen läst Vi bara lyder – en berättelse om arbetsförmedlingen av Roland Paulsen, doktor i sociologi. Boken utkom 2015 på Atlas förlag.

Vi bara lyder utgår från Roland Paulsens egen inskrivning på arbetsförmedlingen och hur han snabbt hamnar i gräl med sin handläggare om åtgärdernas meningslöshet. Några månader senare skall han påbörja en anställning och en sociologisk studie om ”funktionell dumhet”. Roland gör studien på arbetsförmedlingen. Han intervjuar, lyssnar och iakttar handläggarnas arbete, lyssnar på de arbetslösas berättelser ur olika faser. Möten, handläggarkonferenser och jobbcoachträffar. Han blir en i gänget och lyfter på fasaden, ser innanför väggarna på denna institution som kallas för arbetsförmedlingen.

Jag blir mörkrädd när jag läser denna bok, men egentligen inte förvånad. Alla mina förutfattade meningar om arbetsförmedlingen, eller som en del brukar säga ”arbetsförnedringen” blir besannade. Roland ger en bild av skrämda handläggare, som inte vågar ifrågasätta ett system som inte fungerar. Chefer som sparkar hårt på sina mellanchefer, som i sin tur sparkar ner mot handläggaren, som sedan bara lyder order, trots att hen vet att åtgärderna är meningslösa, inte fyller någon funktion, och aldrig kommer att leda till någon anställning för den arbetslöse. Kaos med aktivitetsrapporter som alla arbetslösa måste lämna varje månad. Sök jobb, även om du vet att du till hundra procent inte är kvalificerad för arbetet, men sök ändå och lämna rapporten, som ingen sedan tittar på. Arbete för handläggaren består till större delen av att kontrollera. Förmedla arbete verkar bara finnas i teorin. För om det finns fyrahundratusen arbetslösa och fyrtiotusen jobb, så kan vem som helst förstå att det är en omöjlig uppgift.

Stolt berättar arbetsförmedlingens f.d. generaldirektör Angeles Bermudez-Svankvist om hur hon ”lyckades” höja arbetsförmedlingens budget från 40 miljarder till 72 miljarder. Nästan dubbel budget! Hur kan det kännas positivt, undrar jag som läser. Meningslösa åtgärder, pengar som rinner bort till ingen nytta. Skattepengar som istället kunde använts till sjukvård, vård av gamla, skolor etc. Där behövs fler människor som arbetar, där hade pengarna skapat arbete, och inte meningslösa åtgärder med coacher som lär ut att skriva vassa CV och att sälja dig själv. Om du nu lär dig att sälja dig själv bättre än andra som står i arbetslöshetskön, då betyder det ändå att du bara konkurrerat ut någon av de andra fyrahundratusen, som får fortsätta att gå i fas 1, eller fas 2, eller ve och fasa fas 3!

Jag skulle kunna fortsätta att rada upp mängder med meningslösa åtgärder och förfärliga förnedrande möten och aktiviteter som en stackars arbetslös måste genomlida. Men jag stannar här.

Läs Vi bara lyder! Fundera över hur vi hanterar människor i vårt samhälle. Arbetsförmedling, försäkringskassa och socialen spelar pingpong med sjuka och arbetslösa. För det mesta är det arbetsförmedlingen som sitter med svartepetter. Det ska svida in i skinnet, och djupt ner i plånboken att bli arbetslös, eller sjuk. Du ska känna att du är en parasit, en som lever på nåder, en som är misslyckad, lat och inte gör vad du ska för att få ett arbete.

Så vässa armbågarna och slåss om de små chanserna till arbete. Låt inte hoppet slockna, snart är det kanske din tur att få ett arbete.

För egentligen är det väl bara tur, och inte så speciellt mycket skicklighet eller enorma kunskaper, som gör att vi är anställda eller tillhör den lyckliga skaran som inte ingår i de fyrahundratusen. Nästan som ett lotteri. Snarare är det väl kontakter, någons bror, någons syster, någons bäste vän, som gör att vi får komma på den där anställningsintervjun.

Monika

Vi bara lyder hos Adlibris

Vi bara lyder hos Bokus

Vandrarens steg har länge gått mot höst

- Foto Caroline Ludvigsson

Långsamt vandrar sommaren in i höstens mörker. 

Liksom ett solblekt foto försvinner och suddas tills inget längre finns.

Luften går från dallrande ljus till klarlysande oktoberkyla. 

Samlaren/vandraren manar till tankar om vinterförråd. 

Hallonsnåren har redan passerats, björnbärens sista visa sjungs. 

Nyponen lyser röda, uppmanar till plock och kok under lock. 

Äppelkompotten sjuder. Päronet dunsar mot marken. 

Ivrigt fångar ekorren de sista hasselnötterna. 

Svamparna puttrar i kastrullens botten. 

Rönnbären är det sista som torkas till förråd.

Vandrarens steg har länge gått mot höst.

Monika

Människors rike av Sven Edvin Salje

Jag läste för en månad sedan På dessa skuldror av Sven Edvin Salje. Nu har jag också läst fortsättningen om bonden Kjell i Mortorpa fattiga by. Människors rike heter andra delen, som blev utgiven första gången 1944.

I Människors rike får läsaren följa Kjell Loväng och hans tillkommande sjuksköterskan Birgit i deras kamp för att få Botvids gamla gård duglig.  I början av boken måste kreaturen avlivas på grund av tuberkulos.  Hela lagården får saneras och byggas om. Det är dryga kostnader och mängder med arbete. Människor i bygden undrar över varför han inte först reparerar det nedgångna bostadshuset. Men Kjell har andra planer. Som ett mörkt moln finns genom hela romanen Kjells längtan tillbaka till familjegården Loväng och hans ovänskap med brodern Aron.

På dessa skuldror har jag haft länge stående i min bokhylla. Den var ett arv från min pappa. Många år efter hans död tog jag till slut romanen och läste den. Andra delen Människors rike lånade jag på biblioteket. Och jag säger tack och lov att det finns bibliotek, så jag fick läsa andra delen, som jag till och med tycker är ännu bättre. Nu får jag se till att låna även tredje delen. Den här serien vill jag absolut inte släppa!

Tilläggas kan är att samtliga delar i serien är filmade. 

Läs mer om Sven Edvin Salje hos Saljesällskapet.

Monika

Liv till varje pris av Kristina Sandberg

Så har jag då läst tredje delen 

i Kristina Sandbergs trilogi om Maj och hennes liv som hemmafru i Örnsköldsvik. Liv till varje pris avslutar serien.

I Liv till varje pris går 1950-talet in i 60-talet. Dottern Anita och sonen Lasse har blivit vuxna. Lasse får snabbt arbete och Anita tar studenten. Men fabriken och grundtryggheten hotas. Majs make Tomas har fortsatta problem med alkohol och somrarna i huset vid havet får ett plötsligt slut.

Den här serien har jag verkligen tagit till mitt hjärta. 

På något sätt skildrar den det vanliga och vardagliga livet. Ingående in i minsta detalj för läsaren följa Maj i hennes strävan att skapa ett dugligt liv. Jag älskar hennes återkommande kommentarer och tankar. De som ofta går tvärtemot vad hon visar och säger. Så svårt att vara människa och ständigt önska att vara älskad av de närmaste. Sista halvan av tredje boken sträckläser jag. Det är som att livet och alla pusselbitar faller på plats. Naturligtvis slutar allt mitt i Majs planering av vad hon och familjen skall äta. Vad hon skall laga för något som duger till familjen. I alla hast, ständigt vakande över make och barn. Det är rätt att lämna henne där, trots att Maj bara har passerat lite mer än hälften av sitt liv.

Kristina Sandberg är verkligen värd Augustpriset för denna magnifika bokserie.

Monika

Liv till varje pris hos Adlibris

Liv till varje pris hos Bokus