Spänn mig för Karlavagnen och Ensamma hjärtans kapell av Bo Sigvard Nilsson

Ibland läser jag bokserier bakvänt. Så var det med denna serie av Bo Sigvard Nilsson. Jag har tidigare skrivit om Gudalik och Min morfar egen. Gudalik är sista romanen i serien, den läste jag först. Nu har jag läst hela serien komplett. Spänn mig för Karlavagnen och Ensamma hjärtans kapell är tvåan och trean.

Hela serien handlar om Bo och hans morfar. Deras tid och liv tillsammans, från Bo`s barndom och upp till vuxen ålder. I Spänn mig för Karlavagnen får läsaren följa Bo och morfar till Dubrovnik i Jugoslavien. Det är mitten av 1960-talet och tillsammans med Konsumföreståndaren Harald Gardin och den gamle skolläraren Barr har detta udda gäng åkt till Titos land för att leta efter prästparet Elis och Katrina. Varför har dessa två försvunnit i Jugoslavien? Jo, de letar efter Katrinas förlorade dotter Magdalena. I andra boken är de tillbaka i Sverige och startar ett annorlunda kollektiv på landsbygden i trakterna av Göteborg. Deras ockupation av den gamla Herrgården ses inte med blida ögon av traktens befolkning.

Det här är en underbar serie. Något förvirrat började jag läsa den sista delen p.g.a. att jag använde en text i den boken till en monologkurs, men fann efterhand en fantastisk historia. Fylld av mänsklig värme och kärlek. Tyvärr en ganska glömd serie. Första boken fick jag låna på fjärrlån och de två sista fanns i bibliotekets magasin. Böckerna gavs ut på 1980-talet. Inte så länge sedan, men tillräckligt länge för att denna lysande serie mer eller mindre försvunnit i den strida bokfloden.

Monika