Use your brain - Andersbergs Kvartersteater 1992 |
1991 – 2006 arbetade jag som verksamhetsledare för HalmstadsKvartersteater.
När jag 1991 började arbeta med amatörteaterföreningen, som på den
tiden kallades Andersbergs Kvartersteater, förde den en ganska tynande
tillvaro. Verksamheten hade startat 1986 som ett ABF-projekt och med en god idé
om spirande teaterverksamhet, men som med mycket annat hade entusiasmen falnat
och teaterledarna kommit och gått. 1988/89 studerade jag till teaterledare på
Arbetarteaterförbundets utbildning i Bredsjö. Genom min utbildning bar jag med
mig en idé om att amatörteater och egenskapande kulturverksamhet har stor
betydelse för människor, inte bara som en fritidssysselsättning utan också som
en utveckling av människors liv.
”Människor flyter likt vilsna
kroppar i samhällets brusande flod - när den vilsne kommer till Kulturens dörr
hittar den inga nycklar - men amatörteatern bär på en murbräcka”.
Med de orden vill jag måla en bild av att kulturen ofta stänger ute
människor och att det är nödvändigt att få kliva in i kulturens värld genom
många olika ingångar. Det första steget är inte att gå och se en föreställning
på Dramatens stora scen. Innan dess måste du hitta kulturens nycklar.
Andersberg är ett bostadsområde i Halmstad som stod klart under tidigt
1970-tal. Ett miljonprogramsområde med bra och funktionella bostäder till
ganska låg kostnad och med ett vackert grönområde i områdets mitt, men också
ett område som under åren brottats med stora problem. Kriminalitet och droger, som ofta följer i
ett starkt segregerat samhälle. Människor väljer inte i första hand att bo på
Andersberg, men fattigdom och ojämlikhet tvingar socialt utsatta att välja det
billigaste, oftast inte högst upp på önskelistan, men nödvändigt när plånboken
är tunn. Under mina år med Kvartersteatern har jag också sett och upplevt
mycket kreativt skapande, mött fantastiska människor som bär på en stor
solidaritet och en förmåga att entusiasmera. Andersberg är inte bara svart och
vitt, det är ett område med många färger.
Hösten 1991 kom jag tillsammans med min make Ulf till fritidsgården
Metropol. Vi hade nyligen påbörjat en anställning som teaterledare. En mager
tjänst på 50 %, som vi delade, men samtidigt bar vi också på en tro att teatern
och den egenskapande kulturen, den som människor skapar själva, kan förändra
världen. På den tiden var Hallands Bildningsförbund huvudman för verksamheten
och Halmstads kommun gav stöd i form av lokaler på fritidsgården och medel till
en halvtids pedagog. Vi blev uppdaterade av fritidsledarna, som entusiastiskt
tog emot oss och var nöjda och glada med att det äntligen kanske kunde bli lite
fart på teaterverksamheten. Den hade legat i träda och den senast anställde
hade för länge sedan försvunnit ur lokalerna och var både hatad och icke
önskvärd att återvända. Fritidsledarna hoppades att de nya ledarna skulle
återupprätta förtroendet bland ungdomarna på gården. Med en viss oro gick jag
till mötet med den lilla skara på fem personer som återstod av teatersugna
ungdomar. Jag hade bakat en äppelkaka och kanske blev det också någon slags
försoningskaka. Vi lyssnade och försökte skapa oss en bild av vad som hänt.
Efter hand tinade den frostiga relationen och när vi gick hem bestämde vi dyrt
och heligt att aldrig svika deltagarna i vårt teaterarbete. Vi skulle vara
välplanerade och alltid komma i god tid. Ingen skulle behöva stå och vänta på
oss. Vi skulle vara teaterledarna som det gick att lita på.
Vi startade med drama, övningar för trygghet och glädje, och så
småningom improvisation. Under hösten och vintern skapade vi den första
teaterföreställningen, som till viss del byggde på den frustration som fanns i
deltagarna efter att ha blivit svikna av tidigare ledare. Vi improviserade och
mellan teaterkvällarna skrev jag och byggde ett manus som vi kallade Use your brain – alltså använd din
hjärna - och som handlade om en påhittad teatergrupp där både regissör och
deltagare svek och blev svikna. För den fiktiva pjäsens deltagare blev det
aldrig någon pjäs, men våren 1992 framförde den lilla spillran av kvarvarande
teaterungdomar pjäsen om att använda sin hjärna. Det blev mer än tio offentliga
föreställningar och dessutom spelade vi på en teaterfestival i Skövde. Kvartersteatern var på fötter igen – och nu började
stora planer att smidas.
Monika
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar