Halmstads Kvartersteater - del 27 - En försnillad buss i Europa våren 2001

 

En försnillad buss i Europa med Halmstads Kvartersteater på Andersberg 2001

Veckan innan premiären på En försnillad buss i Europa var väldigt stressig. Dels pågick fortfarande föreställningar med Prins Sorgfri på Kulturhusets stora scen och dels var det bara tre veckor mellan de två premiärerna. Det fanns ingen andningspaus. Pjäsen byggde på novellen Busschauffören som tänkte att vafan av Tage Danielsson. Åsa S var teaterledare och regissör. Gruppen hade följt novellens historia ganska bra och improviserat runt olika skeenden i novellen. Eftersom pjäsen handlade om en grupp med människor som spontant reser ut i Europa med en buss och att allt startar med att busschauffören efter sista turen plötsligt får för sig att resa iväg mot okänt mål. Det blev ett passande namn att kalla pjäsen för En försnillad buss i Europa.

En försnillad buss i Europa med Halmstads Kvartersteater på Andersberg 2001

Den 22 februari var det genrep på Andersbergsteatern och den 24 februari spelade Prins Sorgfri sista föreställningen och samma kväll var det premiär för den försnillade bussen. Allt gick trots stressen väldigt bra och senare på kvällen kunde vi fira i fritidsgården Metropols lokaler tillsammans med en nöjd ensemble. Ännu en premiärfest och som alltid givetvis alkoholfri. Något som jag och Ulf alltid höll benhårt vid i verksamheten oavsett om det var repetitioner eller fest. Göran, Madeleine, Benny, Maria, Josefine, Rigmor, Beata, Helena, Micael och alla de andra skådespelarna kunde pusta ut. Även till den här pjäsen hade vi ett samarbete med en grupp stråkelever från Kulturskolan. Det var verkligen ett plus i kanten att vi fått igång samarbetet med lärarna och de duktiga musikeleverna. Jag tror ändå att det var en av skådespelarna som var speciellt nöjd – Madeleine hade under många år önskat att vi skulle göra en föreställning av Tage Danielssons roliga och tänkvärda novell och till slut blev önskedrömmen verklighet.

Några dagar senare var det en snabb besiktning av Kulturhuset inför beslut i kommunstyrelsen. Ingen visste vad som skulle hända med den gamla folkparksbyggnaden. Vi började planera för en flytt inför höstens verksamhet. Vi var tvungna att ha en plan som säkerställde vår verksamhet och var vi skulle vara om Halmstads kommun inte längre ville hyra Kulturhuset.

Christian IV Gästabud med Halmstads Kvartersteater på Slottet 2001

I början av mars anställde kulturförvaltningen en projektassistent inför sommarens föreställning av Christian IV Gästabud. Hon skulle arbeta med PR inför sommarens föreställning. Tyvärr upptäckte jag ganska snabbt att assistenten aldrig varit ens i närheten av att arbeta PR. Att anställa en medarbetare som inte har kunskaper för att göra sitt arbete blir tyvärr ingen hjälp utan istället bara en ytterligare stressfaktor. Jag försökte med flera väldigt enkla uppgifter, men tiden var knapp och jag hade inte tid att vara någon slags handledare i en utbildningsprocess som inte byggde på att kunskapen kunde användas i framtida projekt. För övrigt fördelade jag min tid mellan inläsning av fakta till Gästabudet, mängder av repetitioner av min kommande pjäs Cabarét Caktus Lime och ljud och musikinspelning till föreställningen.
Ett stort problem som vi stod inför i Kulturhuset var att huset hade förfärligt många dörrar. Det var nästan omöjligt att se till att alla var låsta så inga obehöriga tog sig in. Någon vecka in i mars blev de olåsta dörrarna också ett problem för min pjäs när några personer varit inne logerna och stulit av min rekvisita. Det var bara att bita ihop och leta upp nya prylar och hoppas att dörrarna i fortsättningen var låsta.
Strax före genrepet till min pjäs skriver jag i min dagbok att nattsömnen inte var den bästa. Stress och oro växte till nästan oöverstigliga berg.

Monika