Från Jane Austen via Mikael Wiehe till min egen sång

Under några dagar har jag kastat mig mellan olika kulturprojekt.
I lördags var jag på mitt bibliotek och lånade en film. Det är fantastiskt bra att låna filmer på biblioteket. För en billig peng (jo, här i Halmstad är det inte gratis!)går det att hyra kvalitétsfilmer. Eftersom jag varken läst eller sett Stolthet och fördom av Jane Austen så tyckte jag att det var lämpligt att börja med filmen. När jag kom hem upptäckte jag att det var en TV-serie med många avsnitt. Lördagskvällen blev en maratonvisning av samtliga delarna. Fem och en halvtimma med utmärkta Jennifer Ehle och Colin Firth i rollerna som Elisabeth Bennet och Mr Darcy.
Nu har jag reserverat boken för det är faktiskt kö på biblioteket till denna roman som utkom första gången 1813. Helt otroligt, tycker jag.
På söndagskvällen var jag och lyssnade på still going strong Mikael Wiehe. Jag var en av alla som sökt sig till Halmstads Teater för att bevista hans, som han själv utryckte det, Kamikazeturné.
62 spelningar på 80 dagar!
I går var jag på min egen Kamikazeturné. Monika Häägg sjunger och berättar om bronsålder. Inte lika många spelningar på 80 dagar, så jag kanske inte kan kalla det för en Kamikazeturné? Men för mig är varje framträdande ett äventyr. Jag kommer till en plats jag aldrig varit på. Möter människor som jag aldrig mött förut. Får glädjen av att sjunga mina sånger. Just i det ögonblicket jag sjunger är jag där och bara där. Den känslan älskar jag. Det finns inget annat som existerar. Inga planer på nästa timma, nästa dag eller nästa månad. Inga tankar om nästa bokprojekt. Bara sången, inget annat.

Monika