Läs gärna om mina böcker
▼
lördag 26 oktober 2013
Josefina och Skogsmannen - sång från "Jag spelar min roll"
Den 9 november är det premiär på teaterföreställningen "Jag spelar min roll" på Kulturhuset i Halmstad. Pjäsen bygger på min roman med samma namn.
I föreställningen är det mycket musik och två sånger.
Här är en av sångerna som jag spelat in tillsammans med lite bilder. I föreställningen berättar den gamla kvinnan Josefina Andersdotter om sitt liv, som inneburit både glädje och sorg. Så som livet är. Sången handlar om när hon möter den stora kärleken.
I pjäsen är det skådespelarna som sjunger. På denna inspelning får ni hålla till godo med mig.
Monika
onsdag 23 oktober 2013
En älskad pappa fyller 95 år
I dag fyller min pappa, Verner Sjöberg, nittiofem år. En aktningsvärd ålder och en
människa som betytt mycket i mitt liv. Inte bara för att han varit min pappa
utan också för den fina vän som han alltid var. Femtio födelsedagar fick vi
tillsammans. I åtta år har jag firat hans dag utan honom. Det är snart nio år
sedan jag fysiskt pratade med honom, men han finns där hos mig varje dag. Jag
bär på hans ande. Den han lämnade till mig när han till slut gav upp och blev
ett tomt skal, med en kropp som bara låg kvar.
Så i kväll tänder jag ett ljus och låter mina minnen omsluta mig. Jag
vill tro att han nu är den starka, unga ande som en gång slog frivolter på
stranden i Frösakull. Där som paradiset på jorden existerade under långa
sommartider.
Jag vill tro att han spelar sin fiol, sin mandolin, sin stora
kontrabas.
Jag vill tro att han sjunger, tillsammans med min mamma, alla glada
och sorgsna sånger.
Jag vill tro att han fortfarande står upp för rättvisa och jämlikhet.
För alla människors lika värde. Och jag hoppas att jag någon gång får möta
honom igen.
Monika
fredag 18 oktober 2013
Berömda franska berättare - en novellsamling
Som jag berättat i ett annat inslag på min blogg består min läsning
just nu mest av noveller. I november är det premiär på min teaterföreställning
”Jag spelar min roll” och det är en intensiv period med repetitioner fram till
dess. Då passar det bra att koppla av med läsning av noveller.
Berömda franska berättare är en novellsamling som kom ut på det fina
förlaget ”Folket i Bilds förlag”, som gav ut mycket god litteratur på
1950-1960-talet. Litteraturen spreds på många arbetsplatser och min far, som
var en läsare av stora mått, köpte en hel del av utgivningarna.
Denna lilla pärla är sammanställd i ett urval av Gunnar Ekelöf och
Östen Sjöstrand. De vackra illustrationerna är teckningar av Adolf Hallman. I
samlingen finns bl. a texter av Charles Baudelaire, Gustave Flaubert, Émile
Zola, Guy De Maupassant, Marcel Proust, André Malraux, Georges Simenon och
Albert Camus. Givetvis är det många mer nutida författare som inte är med.
Samlingen utkom redan 1957.
Det är verkligen härligt att läsa dessa mästare. Dessa ordskapare och
berättande virtuoser. Dessutom vackert illustrerade och med halvfranskt band.
En gedigen bok att spara inför framtiden. Tack pappa för ditt fina arv både med
de fysiska böckerna och din entusiasm för läsandet, som smittade av sig på mig.
Monika
lördag 12 oktober 2013
Från dröm till docka på Söndrums bibliotek
I dag har jag varit och invigt min dockutställning, Från dröm till docka, på Söndrumsbibliotek i Halmstad. Det tredje gången jag visar mina dockor och utställningen
föder hela tiden nya idéer.
Det har blivit sånger om dockor och det har blivit en saga om
dockdrömmen och äventyr i en svunnen tid. Nu har jag också lite idéer om en
teaterföreställning. Får se om jag förverkligar det sista. I går var Radio
Halland och intervjuade mig, under tiden som jag satte upp utställningen. Det
blev ett trevligt inslag i fredagseftermiddagens sändningar. Jag sjöng en av
docksångerna, som fick inrama hela inslaget i radio.
Här kan du lyssna på inslaget från Radio Halland.
Monika
fredag 4 oktober 2013
Maijas sång från Skuggorna vid Träbron
Då och då roar jag mig med att göra inspelningar på mina gamla sånger.
1995 skrev jag manus och musik till en teaterföreställning som heter ”Skuggorna
vid träbron”. Föreställningen bygger på en roman av Zenia Larsson och handlar
om hennes egna upplevelser av gettot i Lodz under 2:a världskriget. Ett antal
år med förfärlig kyla och svält.
Denna tid är också skildrad av Steve Sem-Sandberg i romanen De fattiga
i Lodz, som vann Augustpriset 2009.
Till teaterföreställningen som jag skrev och regisserade ingick åtta
sånger. Maijas sång handlar om den fattiga sömmerskan Maija som levt hela sitt
liv på Marysynskagatan. De fattigaste kvarteren i Lodz. Maija var jude och får
stanna kvar när husen fylls med judar och de stora träbroarna byggs. I augusti
1944 töms hela gettot och samtliga skickas till koncentrationsläger. Författaren
Zenia Larsson var en av få som överlevde och kom efter krigsslutet till
Sverige.
Sömmerskan Maija överlevde inte de svåra och kalla vintrarna. När
gettot tömdes 1944 var hon död. Svält och kyla blev för mycket för en gammal
människa. Hon slapp att uppleva den förfärliga sista tiden, som de flesta andra
fick i järnvägstransporter och gasugnar.
Här är sången inramad med ett bildspel med foto från
teaterföreställningen.
Monika
onsdag 2 oktober 2013
Jag spelar min roll - lite sanning och lite fiction
I går var det ett reportage i Hallandsposten om min roman Jag spelar
min roll. Jag berättade om boken och läste också på web-tv, en utvald del ur
texten.
I reportaget berättade jag om
att det är min farfars mor som inspirerat mig att skriva. Jag vet egentligen
ganska lite om henne. När jag släktforskat hittade jag i kyrkoböckerna att hon
under tre år emigrerade till Tyskland. Vilket var väldigt märkvärdigt eftersom
hon för övrigt bodde hela sitt liv i Breareds församling, Simlångsdalen. Jag har tagit reda på
att det inte var så ovanligt med en sådan flytt. Många reste till Amerika men
nästan 80 000 från Halland, Skåne och Blekinge började arbeta i Danmark
och Tyskland. Kanske kändes det inte så definitivt. De kunde komma tillbaka. En
flytt till Amerika var för de flesta en resa som de aldrig kom tillbaka ifrån.
Men för övrigt är det mycket fantasi i min bok. Min farfars mor är bara
en utgångspunkt till ett skrivande och ett liv som jag har ställt många frågor
om. T ex var min farfar ett oäkta barn. Vem var hans far? Det lär jag nog
aldrig få reda på. Men i boken bygger jag en bild av den man som var min
farfarsfar.
Tyvärr kan jag inte länka till Hallandspostens websida. Den är bara
till för de som har prenumeration. Men här är texten som jag läser på web-tv.
”Josefina hade ropat på henne.
Hon hade ropat på Elvira. Hon hade levt i Elviras kropp, funnits där och talat
till henne. När Elvira steg på bussen och gick längs med landsvägen, när hon
såg sjön, när hon klev in bland träden, när hon fann den igenvuxna stigen. Då
fanns Josefinas röst inom henne. Först svag, sedan mera stark och tydlig. När Elvira närmade sig målet var hon och
Josefina som en enda person. De gled ihop och tiden försvann. Här på
stentrappan har de suttit som en enda kropp. Hundra år är ingenting, har
Josefina sagt. Hundra år är en vindpust i den stora evigheten. Det finns ett enda foto av Josefina. När hon
står framför stugan. Det är fullt med blommor omkring henne. Josefina är
inramad av växterna. Mina vänner, har hon sagt. På bilden har hon ett finurligt leende. Som
om hon ser rakt genom kameran och in i framtiden, som om hon blickar in i
Elviras ögon. Elvira vet inte vem som
tagit bilden. Det enda hon vet är att den förmodligen är förevigad några år
innan Josefina dog. Några år innan hon försvann in i glömskan, in i evigheten.
Den som är före och efter den korta tid som vi kallar för livet.”
Monika