Böcker av Monika Häägg

Böcker av Monika Häägg
Solbarnet, Månguden, Isvintern, Kungsgården, Jag spelar min roll, Grevens slott,Varulvens spår, Mumiens skatt, Augustimörker

onsdag 16 februari 2011

Vådan av att fylla på en oljelampa




Jag är fruktansvärt opraktisk och piper och skriker så fort jag måste göra något inom sådana områden.
Nu har jag ändå gjort ett försök att fylla på olja i min oljelampa.
I den fina keramikbehållaren sitter en liten plåtbehållare som skall fyllas på med olja. Det är två år sedan denna keramiktingest dök upp i mitt hem, i form av en julklapp, men än har ingen förbarmat sig över denna sak och börjat använda den. Så jag bestämde mig för att det inte kunde vara så svårt att utföra denna påfyllnadsbravad.
Lampolja hittade jag i källaren. Det hade vi tydligen använt till fotogenlampan som vi brukade tända när vi var ute och tältade, för en evighet sedan.
Med plastflaskan i högsta hugg kastade jag mig över oljelampans behållare, bara för att konstatera att det var ett rysligt litet hål som man skulle hälla oljan i. Uppfinningsrik som jag är så försökte jag, så klart, med diverse olika former av trattar som skulle få det flytande att rinna på plats. Jag hade ingen tratt som var så smal i halsen så den gick ned i det lilla hålet. Alltså rann oljan i strida strömmar ut över kanterna. Till slut gav jag upp och bestämde mig för att jag måste köpa en mer passande tratt.
I stället sätter jag mig, lite tjurigt men bekvämt tillrätta i min läsfåtölj för att fortsätta på den spännande deckaren Evas öga av Karin Fossum. Jag tycker inte om att konstatera att jag sprungit upp och ner i trappan och provat en mängd möjligheter bara för att konstatera att jag är tillbaka på ruta ett. Men jag sväljer ner förtreten och hinner knappt slå upp en sida förrän jag inser att jag som vanligt är väldigt opraktisk. Det är ju inte i det lilla hålet som oljan skall hällas. Jag rusar fram till lampan och börjar skruva på fästet som veken sticker upp ur. Och... jo där fick jag loss den och upp kommer hela den långa veken och genast fanns där ett något större hål att hälla ner oljan i.
Efter lite osande och en för lång veke som gav en jättelåga så har jag faktiskt fått lampan att brinna.
Sådan dumhet bör man kanske inte berätta om. Nu bidrar jag med att visa denna tingest på bild och på nära håll det lilla hålet som jag förtvivlat försökte hälla oljan i. Eller så kanske jag skall säga: Skam den som ger sig!

Monika

*****

15 kommentarer:

  1. Åh... det där känner jag igen (även om jag inte har försökt mig på att fylla ny olja på lampor...) när det gäller praktiska och särskilt tekniska ting brukar jag ha väldigt dåligt tålamod + vara oändligt trögfattad- men ibland löser det sig om man tar en paus och sätter sig ner med något annat :-)

    SvaraRadera
  2. Tyvärr låter det där som nåt jag skulle kunna hitta på :p Men håll med om att livet blir lite mer intressant :)

    SvaraRadera
  3. Härlig berättelse! Bra att du kom underfund med det till slut!
    Kram Kim

    SvaraRadera
  4. Tack för ett litet skratt! Nu vet jag att jag inte är ensam!

    SvaraRadera
  5. Vad krångligt det blev. Tänd ett litet värmeljus istället mycket enklare och också väldigt mysigt.
    Jag är jättenyfiken på dina böcker .Är det Solbarnet man ska börja med?

    SvaraRadera
  6. Lien varning, jag har sotat ner ett hem med oljelampa. Aldrig dessa lampor för mig.
    Kram

    SvaraRadera
  7. "Skam den som ger sig" är ingen dålig egenskap :) . Jag tycker absolut man ska bjuda på sådana här, ändå rätt oförargliga tokigheter, man ställer till med. Livet blir lite roligare då och så tänker jag alltid att jag kanske får någon annan att känna sig glad för att hon/han kanske inte är lika tokig som jag i alla fall. Bra jobbat!

    SvaraRadera
  8. Jag har me en, o den står tom, för att jag inte törs.

    SvaraRadera
  9. Bokstödet, jag tänder mycket andra ljus också för jag tycker det ger hopp i vintermörkret. Är du intresserad av mina böcker så är Solbarnet den första boken.
    Petra, tack för varningen. Jag hade för stor låga först och då såg jag att det blev mycket sotrök.
    Franziengland, det är nog bra att bjuda på sig själv ibland och visa att man inte är någon supermänniska. Jag är ganska envis av mig så jag brukar inte ge upp i första taget.
    Malin, du gör som jag. låter lampan stå tom. Gör ett försök men var försiktig med elden!

    SvaraRadera
  10. Påminner mig om en helg när jag va 12 med min första flickvän, hade en krypande rädsla över att "fylla" fel hål haha :D löste dock också sig efter lite fummel

    SvaraRadera
  11. Kanske en dum fråga men hur jag än vrider och vänder på det så förstår jag inte hur jag ska göra med veken!
    Brinner den tills veken är för kort och slocknar eller "klättrar" veken upp av sig själv och fortsätter brinna tills man släcker lågan? Finns ju ingen "skruv" att dra upp veken när den börjar bli för kort! Blir så himla knäpp på detta problem så jag vågar inte tända min lampa i tron att den kommer brinna ned i oljan och explodera! Haha väldigt tacksam för svar på mitt säkert korkade problem :)

    SvaraRadera
  12. Ingen fråga är för dum. Jag brukar dra upp veken en liten bit med pincett. Är den för kort går den inte att tända och är den för lång blir lågan alldeles för stor och sprider sotig rök. Det finns nog ingen risk för att elden sprider sig och att det blir en explosion.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tusen tack, ska prova på en gång :)

      Radera
  13. Jag är så glad att du berättade om detta problem på din blogg. Min man kom hem med en liknade lykta och vi blev helt galna !! Sökte runt på nätet och fann din blogg som räddade oss och vår kväll. En självklar grej som vi inte hade löst utan ditt inlägg. Pinsamt att vi inte kom på det själva.... ;)
    / Sylvia

    SvaraRadera